Späd inte ut Forum för levande historia
Efter Alliansens valseger 2006 fick Forum för levande historia i uppdrag av den borgerliga regeringen att upplysa om kommunismens brott mot mänskligheten. En utökningen av myndighetens uppdrag, som på sin tid gav upphov till en del upprörd kritik från inte minst vänsterhåll. Det fanns en risk för att det utökade uppdraget skulle distrahera från den ursprungliga uppgiften att sätta ljus på nazisternas brott mot mänskligheten.
En synpunkt som inte var utan poänger. Förvisso har kommunismen sin beskärda del av illgärningar, som också med rätta ska kritiseras och ej får glömmas bort. Sådant som bör finnas med i skolundervisningen om historia. Men att från politiskt håll aktivt gå in och styra historieskrivning är en annan sak. Något som också lyfts fram tidigare i kritiken mot myndigheten, som man fruktade skulle leda till en ideologisering av historieämnet.
Denna tendens till politisk styrning gör nu ett slags repris. Regeringen tillsätter 1,7 miljoner till myndigheten för att ytterligare utöka dess verksamhet. Nu är det istället Sveriges roll i den transatlantiska slavhandeln som ska sättas under lupp.
Ett skeende som i och för sig inte är ointressant. Det är onekligen en del av svensk historia som många ej känner till. Att ta upp det inom ramen för skolundervisningens genomgång av slavhandeln kunde vara passande. Men det kan ifrågasättas om detta verkligen är något för Forum för levande historia att ta sig an. Det ursprungliga syftet att belysa nazismen och framförallt Förintelsen blir mer och mer undanträngt.
”Varför då inte också upplysa om de svenskar som under seklerna togs som slavar av muslimska pirater?”
Man kan också fråga sig varför just Sveriges roll i den transatlantiska slavhandeln väljs ut framför andra tänkbara grymheter från historien. Frågan är om man inte också bidrar till att göra saken större än den var, och det hela i viss mån är ytterligare ett tecken på amerikaniseringen av svensk politik. Att arvet från slaveriet fortfarande är en brännande fråga i USA förvånar ej. Men Sverige är inte USA. Det svenska ”bidraget” till denna hemska del av historien var minimal – men givetvis lika förkastligt för det.
Och om nu Forum för levande historia ska ta sig an frågan om svenskar och slaveri– varför då inte också upplysa om de svenskar som under seklerna togs som slavar av muslimska pirater?
Det finns också andra aspekter – som den svenska abolitionismen. Prästsonen och Linnélärjungen Anders Sparrman var en av abolitionisterna som bidrog till det svenska förbudet mot slavhandel, och baptistpastorn Knut Oscar Brundin deltog i den amerikanska kampen mot slaveriet. Eller varför inte uppmärksamma de svenska missionärer som kritiserade grymheter de såg i kolonialstater?
Hur man än vrider och vänder på historien finns där alltid fler grymheter att upptäcka – och positiva kontraster. Frestelsen att från politiskt håll vilja politisera historieskrivningen kommer inte försvinna. Bättre att låta historikerna själva skriva historien.
