Socialiserat Sverige

Ledare • Publicerad 7 januari 2003

Häromdagen nämnde tidningen det folkpartistiska borgarrådet Jan Björklunds artikel i Liberal debatt: om borgerligheten verkligen förmått att agera kraftfullt under de senaste 70 åren skulle många samhällsproblem aldrig ha uppkommit. Socialdemokratin hade aldrig fått samma starka ställning om inte det av och till funnits villiga borgerliga koalitionspartner.

Tanken är svår att släppa. Ofta talar man om partipolitik som ett likgiltigt spel. Men politik syftar till makt, makt att påverka.

Ett mycket tydligt exempel är pensionerna. ATP infördes en gång med hjälp av en enda blockbytande borgerlig rösts övervikt. Det är svårt att föreställa sig hur mycket bättre vi hade haft utan ATP:s mellanspel. Hade den så kallade frivilliglinjen införts i stället, skulle svenska pensionärer alltsedan 1960-talet ha haft fonderade egna pensioner, trygga från allt kedjebrevstänkande. Vi hade haft en långt starkare enskild kapitaltillväxt (och därmed allmän tillväxt) i Sverige.

Och inte minst: dagens generationer hade sluppit den stora omkastningen, som kräver att ganska många årskullar dels ska betala andras pension, dels sin egen. Att det inte uppstått värre konflikter på grund av dessa pensionsnedskärningar beror sannolikt på att människor ännu inte riktigt fattat hur mager deras ålderdom blir om de inte arbetar upp till närmare 70. Storbritannien är i dag nästan det enda europeiska land som inte står inför en pensionskris, just därför att privata pensionsförsäkringar alltid spelat så stor roll där. Sverige hade

i dag kunnat dela Storbritanniens trygga läge. Om inte socialdemokratin haft sin maktställning.

Ett något mindre skarpkantat men ändå pedagogiskt exempel är primärvården. Från början av 1970-talet blev den allt mer direktfinansierad med skattemedel, och landstingens inflytande över den ökade. Visserligen kom initiativen delvis från läkarkåren, men utan socialdemokratiska initiativ hade utvecklingen aldrig tagit fart. Hade vi i stället haft en gradvis etablering av privatpraktiker och läkarhus hade det sannolikt fortfarande funnits en allmän fungerande sjukförsäkring. Och vi hade haft en spridd oberoende primärvård, som inte varit beroende av landstingens konjunkturer.

Ett mycket tydligt exempel är boendet. Utan en stark socialdemokrati hade tanken på hyresregleringar aldrig fått fäste. I stället hade en naturlig hyresmarknad bevarats, och det i dag varit långt lättare för alla att finna den bostad som passade deras behov och villkor. I dag har vi i stället helt förstenade bostadsmarknader och den mesta tankemödan för att komma ur försteningen gäller hur man ska parera övergångseffekterna.

Socialiserade pensioner, socialiserad vård, socialiserade bostäder. Det hängde på ett hår att vi inte fick socialiserade företag också, genom löntagarfonderna. Intet skiljer det förslaget från de andra, utom att borgerligheten lyckades mobilisera en bestämd, enad och uthållig opinion mot det.

En tydlig opinionsseger på decennier. Är det vad man klarar?

Så här jobbar Barometern Oskarshamns-Tidningen med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.