Socialdemokraternas omvändelse under galgen
Under fredagsmorgonens pressträff med migrations- och integrationsminister Anders Ygeman (S) lät regeringen meddela att man ämnar skärpa reglerna för utvisning på grund av brott. Regeringen vill helt enkelt i högre utsträckning än idag kunna utvisa utlänningar som begår brott. Begår du allvarliga brott ”ska du regel utvisas”, som Ygeman uttryckte det.
Straffvärdegränsen för när en dömd brottsling kan utvisas ska sänkas från ett års till sex månaders fängelse. Brottets karaktär ska också spela en roll – om det till exempel utgjort ett ”angrepp på någons liv, hälsa, frihet eller frid” – liksom i hur hög grad brottslingen är integrerad i det svenska samhället. Kraven för att kunna undgå utvisning ska således också skärpas.
När det gäller Socialdemokraternas helomvändning i frågor som denna går det förstås att tänka att det är bättre sent aldrig. Men partiet har suttit i regering sen 2014. Om tröskeln för att utvisa brottslingar varit för låg, som Ygeman säger, kan man undra varför man inte har agerat långt tidigare.
Visst, man var under flera av de åren helt klart bakbundna av Miljöpartiet i flera frågor. Men Socialdemokraterna valde att dela regeringsmakten med de gröna. Då får man också stå för sina val.
Och det är inte som att det bara går att skylla på andra. Tidigare har Socialdemokraterna hört till dem som ifrågasatt straffskärpningars betydelse för att komma till rätta med kriminalitet. Gång på gång när borgerliga har drivit frågan har man mötts av misstänkliggöranden.
”Först när problemen hopat sig och blivit så stora att de ej längre kan förnekas omvänder sig Socialdemokraterna under galgen.”
När dåvarande Folkpartiets integrationspolitiske talesperson för drygt tio år sedan föreslog utvisning av utländska kriminella skrev en socialdemokratisk riksdagsledamot upprört att ”det är oroväckande att så många låter sig förföras”, och menade att Folkpartiet hade blivit kapat. Inte helt olikt hur tongångarna nu går om Liberalerna under Nyamko Sabuni. Då gällde det ändå ett förslag som var försiktigare än det nuvarande från Socialdemokraterna.
På liknande sätt har det låtit nästan oavsett vad oppositionen velat göra för att värna lag och ordning. När Kristdemokraterna för några år sedan ville bygga fängelser i andra länder invände den dåvarande regeringen att förslaget var ”ren populism”. Förslaget från regeringen i december att bibliotek ska kunna porta gäng och bråkstakar kallades av socialdemokrater tidigare för främlingsfientlighet och klassförakt när det ursprungligen föreslogs av den borgerliga skribenten Paulina Neuding.
I december meddelande också justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S) att regeringen vill kunna dra in biståndet till länder som vägrar ta emot utvisningsdömda. Men så sent som i somras när Moderaterna föreslog något liknande kallade regeringen det för ”väldigt cyniskt” med villkorat bistånd. Det är tvära kast när partiets väljarstöd står på spel inför det kommande valet.
Så där kan man fortsätta, på punkt efter punkt. Först när problemen hopat sig och blivit så stora att de ej längre kan förnekas omvänder sig Socialdemokraterna under galgen. Man börjar onekligen undra om Socialdemokraterna tror på sin egen politik.
Tanken går osökt till Marx – alltså komikern Groucho Marx, inte arbetarrörelsens inflytelserike tänkare Karl Marx – som myntade de ofta citerade orden "Jag håller hårt på mina principer och om dom inte passar er så har jag andra." En devis som Socialdemokraterna nu än en gång visat prov på att agera efter.
