Socialdemokraterna skjuter mygg med kanon
Sällan har en tyngre generaldirektörsutnämning varit så okontroversiell som när Henrik Landerholm av den socialdemokratiska regeringens utnämndes till chef för den nystartade Myndigheten för psykologiskt försvar. Landerholm kom närmast från ambassaduppdrag och hade också varit ansvarig för den svenska insatsen i Afghanistan. Han hade också hunnit med att vara både generaldirektör för Folke Bernadotteakademin och rektor för Försvarshögskolan efter år som riksdagsledamot för Moderaterna.
Att Landerholm efter valet fick uppdraget som den förste nationelle säkerhetssamordnaren kan således knappast förvåna. Men nu efter några månader väljer tidigare försvarsminister Peter Hultqvist (S) att KU-anmäla anställningen med motiveringen att tjänsten inte utannonserats vilket ska vara fallet om den är opolitisk.
Med tanke på att Landerholm haft två uppdrag som generaldirektör och tjänat regeringar som ambassadör får man alltså gå långt tillbaka till åren i den politiska karriären, som för övrigt kommenterades i moderat press med den belysande rubriken ”majoren lämnar den moderata bunkern”. En rubrik som anspelade på ”bunkergängets” kontroll av Moderaterna.
Det blir närmast parodiskt att ena dagen själv tillsätta en person som myndighetschef för att den andra dagen kritisera regeringen när den tar samma person vidare till en annan befattning inom regeringskansliet. Kritiken undergräver också helt i onödan den nationelle säkerhetsrådgivarens status och det tjänar ingen på i denna tid.
Det är värt att notera att även om en regering utannonserar en tjänst råder en fri anställningsrätt. Regeringen styr ju riket. Det är inte ovanligt att personer som inte sökt ett utannonserat arbete erbjuds tjänsten av regeringen. Och m ånga uppdrag, exempelvis som landshövding, utannonseras aldrig.
Hultqvists KU-anmälan framstår också som ett rejält självmål. ”Bara misstankar om att personer rekryteras på andra grunder än förtjänst och skicklighet kan vara förtroendeskadliga”. Ja, nu var utnämningspolitiken under Löfven-åren inget tecken på statskonst. Utnämningarna kännetecknades enligt rapporten Enpartistaten från tankesmedjan Timbro av ”en kraftig politisk slagsida”. När Socialdemokraterna rekryterar socialdemokrater är det rätt, när en M-ledd regering ger en generaldirektör en ny uppgift är det fel.
”Floden av KU-anmälningar gröper ur det för demokratin så goda klimat som präglat arbetet i utskottet, sedan det under det gemensamma arbetet av Björn von Sydow (S) och Andreas Norlén (M) satt den juridisk-konstitutionella granskningen främst.”
Om Hultqvist vill framstå som en rättsformalist finns det andra metoder att visa sitt missnöje än att skjuta mygg med kanon. Floden av KU-anmälningar gröper ur det för demokratin så goda klimat som präglat arbetet i utskottet, sedan det under det gemensamma arbetet av Björn von Sydow (S) och Andreas Norlén (M) satt den juridisk-konstitutionella granskningen främst. Precis som det ska vara. Pajkastningen och den partipolitisk taktik har på det hela taget lyst med sin frånvaro. Ja, juridiska experter varnade ett tag till och med för att enigheten blivit för stor.
Trots löften från Lena Hallengren (s) om ”varsamhet” i KU-anmälningar och uttalanden om att vara en ”konstruktiv opposition” får utskottet motta buntar med anmälningar som ger en bild av ett politiskt system i förfall. Det sätter också svår press på S-ledamöterna i KU. Kommer de klara av sitt uppdrag att med lagen framför ögonen granska regeringen, eller blir det med den partibok som just nu styr Hultqvists snabba undertecknande av anmälningar.
Välkommen att kommentera
Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Barometern och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.