unlock

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

  1. Avdelningararrow-down
  2. Orterarrow-down
  3. E-tidning
  4. Söksearch
  1. Tjänsterarrow-down
  2. Annonseraarrow-down
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Socialdemokraterna dribblar med språket

Januaripartiernas energi ägnas åt att tolka ett avtal snarare än åt reformer.
Laila Naraghi med flera socialdemokrater hävdar att januariöverenskommelsen kräver att dagens balans mellan fack och arbetsgivare bevaras.
Laila Naraghi med flera socialdemokrater hävdar att januariöverenskommelsen kräver att dagens balans mellan fack och arbetsgivare bevaras.
Foto: Roger Carlsson
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.

När politik blir en fråga om ”avtal” kommer hårklyverierna som ett brev på posten. Januariöverenskommelsen är inte en gemensam reformplan utan en sammanjämkning av intressen som egentligen är i konflikt med varandra. Allting som partierna kommer överens om därefter fungerar på samma sätt. I formuleringarna om lagen om anställningsskydd, Las, blir detta extra tydligt.

Utredningen om Las skulle enligt direktiven komma med förslag för hur arbetsrätten kan moderniseras och anpassas efter dagens arbetsmarknad samtidigt som ”en grundläggande balans mellan arbetsmarknadens parter upprätthålls”.

Vad Socialdemokraterna avsåg med andra delen, har det visat sig, var något helt annat än vad både utredaren och de borgerliga stödpartierna hade trott. ”En grundläggande balans” ska enligt S utläsas ”den rådande balansen”. Eftersom utredningen föreslår förändringar – vilket under vanliga omständigheter hade varit naturligt för en utredning om modernisering – har utredaren avvikit från den avsedda uppgiften, som var att föreslå en förlängning av dagens ordning.

Misstaget var att tolka direktivens obestämda form som just obestämd form, en balans som kan se ut på olika sätt. Det var också fel att tolka ”grundläggande” som en allmän avvägning, där minskade kostnader för tvister om uppsägning kan kompenseras genom krav på att arbetsgivaren ska ge anställda kompetensutveckling.

Bara den existerande ordningen är en grundläggande balans, enligt S. En utredning som hade följt direktiven hade kommit fram till att inget vare sig kan eller behöver göras. ”Förslagen i utredningen lever inte upp till vad Januariavtalet kräver gällande att behålla maktbalansen mellan fack och arbetsgivare”, skriver S-ledamöter i riksdagen, däribland Laila Naraghi, i en debattartikel. Naturligtvis kräver avtalet inte alls något sådant – men även januariöverenskommelsen har nu sina lagvrängare.

Ironin är att Centern hade kunnat få igenom sina förändringar i Las om det inte vore för Jöken. Riksdagsmajoriteten finns där. ”Det enda som står i vägen för en kraftfull högerattack mot arbetsrätten är just nu Januariavtalet. Det räcker att se på de motioner M, SD, C, KD och L lägger i riksdagen för att inse allvaret”, som S-ledamöterna uttrycker det.

Att driva politik i form av avtal är i sig olyckligt. Än mer olycklig är den utveckling som nu äger rum, där den politiska kreativiteten ägnas åt att omtolka avtalets formuleringar snarare än åt reformarbete. För C och L borde slutsatsen vara självklar: inte en mandatperiod till på dessa premisser.