unlock

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

  1. Avdelningararrow-down
  2. Orterarrow-down
  3. E-tidning
  4. Söksearch
  1. Tjänsterarrow-down
  2. Annonseraarrow-down
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Fredrik Hultman: Snart kan ingen skriva

Ungas bristande kunskaper i svenska är ett samhällsproblem.
Många springer ut utan tillräckliga kunskaper. Observera att personerna på bilden inte har någon koppling till texten.
Många springer ut utan tillräckliga kunskaper. Observera att personerna på bilden inte har någon koppling till texten.
Foto: Jessica Gow/TT
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Barometern Oskarshamns-Tidningen politiska etikett är moderat.

Enligt en enkät bland chefer på svenska företag utförd av Novus är unga vuxnas svenskkunskaper bristfälliga. Var tredje tillfrågad arbetsgivare uppger att de har valt att inte anställa en ung person, i åldern 18-25, på grund av bristande skrivförmåga. Universitets- och högskolelärare fick frågan hur de såg på studenters språk. Hälften angav att skrivkunskaperna var för dåliga.

Det är beklämmande uppgifter, men inget nytt. På många högskoleutbildningar har olika extramoment införts. Antingen särskilda föreläsningar i svenska, eller spärrtentor i svenska för att garantera att studenter har tillräckliga kunskaper för att klara sin utbildning. Uppenbarligen kan varken universitet eller arbetsgivare förlita sig på att godkänt i svenska på gymnasienivå innebär tillräckliga språkkunskaper.

Den utvecklingen behöver tas på största allvar. En rad samhällsviktiga yrken kräver förmåga att uttrycka sig i tal och i skrift, även yrken som inte kräver högskoleutbildning. Det kan handla om att ha kundkontakt eller att följa skriftliga instruktioner.

Problemet är dock inte nytt. I en rapport från Universitetskanslersämbetet från 2009 lyftes samma tendens fram. Studenternas språkkunskaper hade redan då blivit sämre.

Boven i dramat verkar finnas på gymnasiet. Där har den progressiva pedagogiken sedan länge fått genomslag. Lärarutbildningar har reformerats till att fokusera mer på pedagogik än på ämnesdidaktik. Läroplanerna, från grundskolan till gymnasiet, ställer krav på förmåga att resonera och analysera, snarare än inlärning av baskunskaper.

Det är feltänkt från början. Goda förkunskaper är förutsatta, och skolans syfte blir att ge eleverna utrymme till analys och självständigt tänkande. Men om de mest grundläggande kunskaperna inte finns, finns inte heller något att analysera eller att tänka självständigt kring.

När elever ändå bedöms efter sådana parametrar pressas kunskapsnivåerna neråt. Att elever kan passera genom tio års grundskola och tre års gymnasium utan tillräckliga kunskaper i svenska är en skamfläck. Möjligtvis har den trenden förstärkts av invandringen, eftersom utrikes födda måste lära sig språket från grunden. Men skolan måste kunna kompensera för sämre förutsättningar.

Lägg därtill att normen att läsa sakteliga eroderar. Om fler och fler inte arbetar upp en läsvana i unga år, blir svenska språket svårare. En del politiker lyfter fram problemen med att ens föräldrar inte jobbar, och hur det kan ha en besvärande normerande effekt. Men detsamma gäller om ens föräldrar inte läser böcker. Skolan är inte enda boven i dramat.

Urholkning av svensk skola har fortgått under såväl borgerliga som socialdemokratiska regeringar. Bildning som norm försvagas. Det är dagens ungdomar som får betala priset för det.