Annons

Sluta tala om rättskedjan

Talet om rättskedjan förminskar betydelsen av instansernas självständighet.
Ledare • Publicerad 3 mars 2020
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
Självständig också från rättskedjan.
Självständig också från rättskedjan.Foto: Mats Holmertz

Ordet ”rättskedja” brukar vålla het debatt mellan jurister. Det används även av de rättsvårdande myndigheterna för att beskriva hur polisens, åklagarmyndighetens, Domstolsverkets och Kriminalvårdens verksamheter hänger samman. I dag när Tullen och Kustbevakningen får allt fler brottsbekämpande uppdrag kan de också föras till kategorin.

Ordet riskerar att ge en bild av att de olika instanserna är sammanvuxna med varandra, materialiserat i de nya rättscentra som dyker upp som svampar ur jorden i de större kommunerna och som rymmer polis, åklagare och domstolar. I en rättsstat värd namnet är det istället viktigt att varje instans är självständig från de övriga. Rättskedjan ger istället bilden av en homogen statsmakt där polis, åklagare, domare och kriminalvårdare bara utför olika uppgifter. Ordet ger uttryck för ett statscentrerat systemperspektiv.

Annons

Visst, ordet kan användas för att understryka att ingen kedja är starkare än sin svagaste länk.

Vad hjälper en populär polissatsning om det saknas åklagare som kan leda förundersökningar? Hur bekämpas brottsligheten om fängelserna blir förvaringsplatser med allt fler intagna?

En titt i budgetunderlagen som myndigheterna just nu lämnat in till regeringen vittnar om behovet av helhetsperspektiv.

Åklagarmyndigheten släpar trots nyanställningar efter när det gäller balanserna och tiden för förundersökningarna blir allt längre när den grova brottsligheten ökar, när brott mot barn kräver åklagarledning och när brottsligheten blir allt mer internationell.

Domstolarna konstaterar att arbetsbördan blir allt högre med fler komplexa och långa mål medan Kriminalvården behöver bygga fler anstalter för att klara av att hantera det ökande antalet intagna som blir effekten av straffskärpningar och satsningar på polisen.

Sammantaget beräknar myndigheterna att de behöver stora anslagsökningar. Polisen begär en anslagsökning på sex miljarder kronor till 2023. Kriminalvården en ökning med 1,7 miljarder. Åklagarmyndigheten vill ha 270 miljoner kronor mer 2023 medan Domstolsverket behöver 650 miljoner kronor mer under perioden. Kustbevakningen och Tullen som båda får allt fler brottsbekämpande uppdrag äskar också om mer pengar.

Inre trygghet och yttre säkerhet stod inte överst på agendan när Januariöverenskommelsen slöts. Där finns skrivningar om att polisen ska få 10 000 fler anställda till 2024 men i övrigt lyser utfästelserna med sin frånvaro.

Överenskommelsen ligger således vid sidan av ett av de allra största samhällsproblemen dit resurser nu måste prioriteras.

Och frågan är om inte ordet rättskedja riskerar att fördunkla de olika länkarnas betydelse. Helheten går inte att förstå utan att delarna nämns vid dess rätta namn.

Annons

Martin TunströmSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons