Slut upp bakom Václav Havels motto mot Putin

Prag är ett av Europas undantag,

Nu vänder sig diplomater och säkerhetspolitiska experter till denna huvudstad för att observera tjeckernas sätt att möta Moskvas påtryckningar.

När vi passerar den ryska ambassaden noteras som i andra europeiska huvudstäder blågula symboler som demonstranter placerat på stängslet till fastigheten. Men till skillnad från andra stater har den tjeckiska regeringen lyckats begränsa den ryska diplomatiska delegationen och därigenom landets möjligheter att bedriva illegala aktiviteter i landet.

Vanligen använder ett land det så kallade PNG-institutet när en diplomat visar sig vara exempelvis spion. Han förklaras persona non grata – icke önskvärd – och lämnar landet. Det leder vanligen till att man får smaka på sin egen soppa. Utvisar Tjeckien en man utvisar Ryssland en tjeckisk diplomat. Eftersom Ryssland har en mycket större diplomatik delegation i Prag, Stockholm eller Oslo än vad Tjeckien, Sverige och Norge har i Moskva drabbar den utvisningsspiral de mindre länderna hårdare. PNG-verktyget blir därmed en boomerang som kommer tillbaka.

Istället utnyttjade Prag en annan närmast bortglömd paragraf i Wienkonventionen som möjliggör begränsning av den diplomatiska delegationen. Det finns en rätt till paritet, att Ryssland beskickning Prag inte får vara större än Prag i Moskva och genom den har den ryska närvaron kunnat decimeras.

Men Tjeckiens nygamla politiska linje handlar också om en återgång till de humanistiska idéer som kom att prägla landets uppbrott med kommunismen. ”Havelismen” efter presidentlegenden Václav Havel är åter ett begrepp i den nya regeringens politik tio år efter hans frånfälle.

I centrala Prag möter vi på Václav Havel-biblioteket Michael Žantovský, dess chef som under många år arbetade med medborgarrättskämpen. Och som sedermera tjänade nationen som ambassadör i Washington och London.

Han är som Havel en inspirerande intellektuell med en imponerande mängd översättningar och egna verk bakom sig. Och som nu konstaterar att han för första gången på tio år är stolt över landets regering, även om han med viss reservation påpekar att alla i dag vill sola sig i Havelarvets ljus.

Så har det inte alltid varit. Žantovský förklarar hur Havel mot sin egen vilja blev en ikon efter sammetsrevolutionen. Själv uttryckte han oro över ”helgonförklaringen”. Och efter strukturomvandlingen av landets ekonomi kom den tidigare dissidenten sedan att ses som en företrädare för det förgångna. Arvet suddades ut och blev framför allt ett namn på Prags flygplats och det väldiga torget mitt inne i en av Europas vackraste huvudstäder.

Nu sker en slags renässans. Den nya regeringen refererar direkt till medborgarrättskämpen Hável även i utrikespolitiken där etik och värderingar blir bärande inslag.

Michael Žantovský frågar oss plötsligt hur Sverige i dag ser på Nato och påminner om att Havel underströk att säkerhet inte bara handlar om det egna landet utan också om att det är något man bygger tillsammans med grannar. Och för sina grannar.

Och Havel lät sig själv aldrig övertygas om det nya Moskvas ambitioner. ”Jag har blivit förföljd av sådana personer under hela mitt liv, jag känner igen dem”, sa Havel efter ett möte med Putin, enligt Žantovský.

Västvärlden har nog för att travestera Havel ”levt i lögn” när det gäller synen på Ryssland.

”Sanning och kärlek måste segra över lögner och hat.” Det var Václav Havels motto för kampen mot det kommunistiska barbariet.

Låt det bli mottot också för dagens kamp mot den brutala Putins militär.