Slöjdiskussionen nödvändig
Än är det lång tid kvar innan Liberalerna håller sitt landsmöte i november, men redan tycks det torna upp till strid. Partiets kvinnoförbund har lämnat in en motion om förbud för slöja på barn i förskola och lågstadiet. En fråga som varit hett omdebatterad i flera år vid detta laget, men som hamnat något i skymundan på sistone. Efter det stora stödet runtom i Sverige förra året till de kvinnor i Iran som kastade sina slöjor är tiden nu kanske mogen för att ta sig an frågan med lite sans och balans.
Om Liberalerna ansluter sig till Liberala kvinnors linje innebär det att riksdagen kommer ha en majoritet för någon form av förbud. Kristdemokraternas ledning har redan tagit ställning för samma position. Sverigedemokraterna vill gå ännu längre och förbjuda det under hela grundskolan, medan Moderaterna 2019 beslutade sig för att slöjförbud i grundskolan ska utredas.
Sedan dess har det dock inte rört på sig så mycket i frågan. Slöjförbud nämns inte i Tidöavtalet, även om lagstiftning mot hedersförtryck i allmänhet är en punkt. Att regeringen hanterar en sådan laddad fråga med försiktighet är i och för sig inte förvånande; blotta omnämnandet leder lätt till anklagelser om islamofobi, rasism och främlingsfientlighet.
Men att lägga en våt filt över debatten med sådana anklagelser vore att lämna hedersförtryckets offer åt sitt öde. Även om krav på slöjförbud till en början främst restes i ljusskygga sammanhang kan det ingalunda hävdas att diskussionen som sådan är populistisk. Det måste gå att kunna föra en seriös diskussion om saken.
”Frågans komplexitet talar för att en utredning av det hela vore på sin plats.”
I till exempel Frankrike råder slöjförbud i skolor redan, ett uttryck för den franska sekularismens laïcitéprincip. Men det hör till saken att den franska lagstiftningen inte är specifikt riktad mot slöjor, utan förbjuder alla former av religiösa symboler i skolor. Det vore mycket olyckligt om Sverige skulle börja förbjuda elever att bära exempelvis smycken som uttrycker deras religiösa tro och identitet.
Frågan är onekligen komplex, på flera sätt. Det finns samband mellan extremistisk islamism och tvånget att även små barn ska bära slöjor, och hedersförtrycket är ett av de integrationsproblem som regeringen behöver hantera. Men hur skulle ett slöjförbud tas emot av de grupper som berörs, och vilka reaktioner skulle det ge upphov till?
Ett sådant förbud kan lätt bidra till att stärka en upplevelse av att minoritetsbefolkningar stigmatiseras, på samma sätt som när Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Liberalerna laborerat med idéer om åtgärder för att minska invandrarfamiljernas storlek. I mer konspiratoriskt påverkade sammanhang kan det senare uppfattas som att staten försöker begränsa utomeuropeiska familjer. Vi har redan sett hur ryktesspridningen satte igång och misstänksamhet mot svenska myndigheter spreds sig efter att islamistiska kampanjer spred desinformation om den svenska socialtjänstens arbete.
En reform som leder till att minoritetsbefolkningarnas tilltro till staten minskar främjar knappast integrationen. Här krävs en balansgång som tar hänsyn till flera faktorer. Å ena sidan rätten att i enlighet med religionsfriheten ge uttryck för sin tro, å andra sidan det hedersförtryck som tvingar även den som inte vill bära slöja att underkasta sig. Frågans komplexitet talar för att en utredning av det hela vore på sin plats.
