Slå larm om jourhavande präst

Vad som sägs vet ingen. Tystnadsplikten är absolut och samtalen kan heller inte avlyssnas av operatörerna. Men att uppringaren inte sällan lider av någon slags ohälsa förefaller inte vara en alltför djärv gissning. Samtalen fortsätter att öka och Svenska kyrkan har också professionaliserat sin medverkan. Prästerna får särskild handledning inför nattskiften. Vad få dock känner till är att Svenska kyrkan också betalar för tjänsten. SOS Alarm får en ersättning varje år på 1,9 miljoner kronor. Bara Växjö stift betalar 210 000 kronor. Till det kommer stiftets lönekostnad för prästernas nattarbete som uppgår till cirka 800 000 kronor. Linköpings stift, där ingår Hultsfreds kommun och delar av Oskarshamn, har en kostnad på 1,2 miljoner kronor plus 250 000 kronor för avgiften till SOS Alarm. Sammantaget uppges Svenska kyrkans kostnader för tjänsten uppgå till 18 miljoner kronor.

Svenska kyrkan betalar för att ta ansvar. Om kyrkan stängde sin tjänst skulle trycket på offentliga institutioner öka. Att civilsamhällets största och viktigaste organisation ställer upp med gratistjänster borde vara något som det offentliga välkomnade. När den 900-sidiga utredningen om den statliga alarmeringen presenterades i slutet av mars möter dock Svenska kyrkan liksom en frivillig organisation som Sjöräddningssällskapet av motvind. Om det tidigare diskuterats att tjänsten jourhavande präst skulle avskaffas har regeringen denna gång varit tydlig i sina direktiv. Den ska vara kvar. Men utredaren vill höja avgiften, att kyrkan betalar 1,9 miljoner kronor för att ställa upp med sin personal är för lite. SOS Alarm bör få ”full kostnadstäckning”.

Det är ett ekonomistiskt teknokratiskt perspektiv – den som redan svarar förtjänster i det allmännas intresse borde bejakas. Inte bestraffas. Ett tidstypiskt tecken i tiden är att utredaren föreslår att tjänsten ska bli samfundsneutral, det vill säga tjänsten ska öppnas för alla trossamfund. Om andra samfund vill betala motsvarande avgift återstår att se liksom om de har resurser och erfarenhet att bidra med relevant kompetens.

Sjöräddningssällskapet är en annan civilsamhällesorganisation som lär ha sökt efter svar i utredningen. Sjöräddningssällskapet räddar liv och jobbar gratis med bland annat flera enheter i Kalmarsund. Men för ett år sedan ville SOS Alarm ha betalt när larm förmedlas till sällskapet vad avser exempelvis sjöambulanser eller ärenden som berör samverkan med kommunal räddningstjänster. I avvaktan på denna utredning kom parterna överens om att tjänsterna skulle vara avgiftsbefriade.

Då hör det till bilden att Sjöräddningssällskapet själva understrukit att dess medlemmar många gånger kunnat förstärka räddningsinsatser om de bara tillfrågats. Men något svar på frågan om eller hur mycket Sjöräddningssällskapet ska betala till SOS Alarm ges märkligt nog inte i utredningen. Bortsett från att den diskuterat att Sjöräddningen i framtiden skulle kunna släppas in i ett nytt alarmeringssystem tillsammans med exempelvis Bris och Missing People nämns frågan inte alls.

Svenska kyrkan ska betala mer. Sjöräddningssällskapet hålls på halster om framtida kostnader. De som agerar och tar gemensamt samhällsansvar skickas saltade räkningar. Så försvagas kraften i civilsamhället. Så urholkas mellanmänskliga relationer och traditionella dygder. Och så ställer så många frågan varför folkrörelser och civilsamhället försvagas.