Karolin A Johansson: Skräplarmet 1964 är mer aktuellt än någonsin
Året är 1964. Från radion hörs Sven-Ingvars inställsamma beskrivning av Fröken fräken som det sötaste bland sött. Per Myrberg leder svensktoppen 26 veckor med Trettifyran och budskapet att det nu är ”slut på gamla tider” är minst sagt en underdrift.
Sveriges ekonomi leds av Gunnar Sträng och beskrivs som en stark högkonjunktur. Barnbidraget höjs från 150 till 700 kronor. I Stockholm rivs Klarakvarteren och det invigs ny tunnelbanelinje. I Göteborg inviger H.M. Konungen Volvos nya fabrik i Torslanda. Och utanför Sundsvall invigs Alnöbron, Sveriges längsta landsvägsbro.
Alnöbron får för övrigt bara stoltsera med sina 1 042 meter fram till 1972 när vårt landmärke – Ölandsbron – visar vad skåpet ska stå med sina 6 072 meter.
Trots framåtanda och urstarka finanser gnisslar det.
Bostadsbristen är påtaglig, vilket ledde till miljonprogrammets start ett år senare. Artisterna ville ha mer betalt för sina insatser i radio och tv, vilket ledde dem till strejk och att Portugal fick ta Sveriges lediga plats i Eurovision Song Contest. Och högkonjunkturssvenskarna har börjat skräpa ner i naturen så påtagligt att de behöver utbildas.
”1964 är året då Sveriges Television visar informationsfilmen Sjövett i ett försök att hålla skärgården städad. Speakerrösten, som låter precis så där som alla tv-röster gjorde i Sverige på Hylands Hörna-tiden, är uppfodrande.”
1964 är året då Sveriges Television visar informationsfilmen Sjövett i ett försök att hålla skärgården städad. Speakerrösten, som låter precis så där som alla tv-röster gjorde i Sverige på Hylands Hörna-tiden, är uppfodrande.
Med idylliska vyer, möjligen inspirerade av Vi på Saltkråkan som började sändas samma år, frågar rösten retoriskt: ”Är det då bara vårdslösa och slarviga människor som har slängt det här omkring sig? Nä. Det mesta är kastat överbord av vanligt hyggligt folk som tänkt: ’det gör väl ingenting om jag kastar den där lilla grejen? Det märks väl inte bland allt annat skräp?’ Men det är just den där lilla grejen, i miljarder, som bildar de stora sophögarna.”
Och vem kan inte skriva under på det? Kanske borde filmen rentav visas igen, tänker kanske den som inte sett fortsättningen på denna klassiker i kategorin skott i foten.
Lösningen är att plocka upp skräpet, lägga det i en kartong och ”med hjälp av ett par stenar kan man sänka soplådan utomskärs på djupt vatten.” Ölburkar gör man med fördel hål i botten på, så att de sjunker.
Det som inte syns finns inte. Trodde man då. Men ärligt talat, visst tycks den mentaliteten leva kvar även i dag?
Det vanligaste skräpet i våra hav är plast och på varje kvadratkilometer havsbotten finns över 70 kilo. Forskare beräknar att det sammanlagt finns 150 miljoner ton plast i våra hav – och varje år tillkommer 5-13 miljoner ton (!).
Och det spelar ingen roll om plast, gifter eller annat skräp dumpas utanför Kanada eller Kalmar. Havet känner inga gränser, men även hav har begränsningar.
Östersjön är i dag den plats på jorden med de största döda marina zonerna. Alltså havsbotten där det inte förekommer något liv alls. Ytan är sammanlagt så stor att Danmark skulle rymmas - 1,5 gånger. Och vi har bara oss själva att skylla.
För att parafrasera Per Myrberg; det får vara slut på gamla tider. Annars är det färdigt inom kort.
Karolin A. Johansson
Lantbrukare, strategisk rådgivare.
Tidigare hovmarskalk till H.K.H. Kronprinsessan Victoria