Skörda rymdens frukter
Först ignorerar de dig. Sedan hånar de dig. Sedan kommer att de bekämpa dig. Och slutligen kommer de resa monument över dig. De berömda orden – sedan förvanskade och tillskrivna andra – yttrades i ett tal till textilarbetare av den amerikanske fackprofilen Nicholas Klein 1918.
Det är inte utan att man kommer att tänka på Kleins ord när man studerar reaktionerna på den senaste tidens rymdframsteg.
Både i tidningar och på sociala medier har det de senaste veckorna svämmat över av texter, bilder, och videor som ömsom hånar ömsom på politisk eller etisk basis kritiserar (med varierande grad av ilsket klasshat) de miljardärer – som Elon Musk, eller senast i raden Jeff Bezos – som i USA satsar stora summor på att finansiera utvecklingen av smartare, återanvändbara rymdraketer eller annan teknologi med stor betydelse för rymdforskningen.
Skulle de inte kunna donera alla pengarna till välgörenhet istället, är en vanlig tanke. Samma resonemang hördes redan vid den historiska månlandningen 1969, och lär väl inte försvinna på ett bra tag.
Men kritiken är baserad på ett missförstånd av rymdutforskningen. Det handlar inte, som de klasshatande kritikerna vill låta påskina, om en avancerad lek för de rika och välbeställda. Inte heller är det något som man – vare sig statliga eller privata aktörer – ägnar sig åt i stället för social omsorg.
I själva verket är det fråga om framgångsrika affärsmän som, utöver mer traditionell filantropi, även ägnar sig åt att stödja både vetenskapliga framsteg och gynnande av teknologi med stor vardaglig betydelse för människor över hela världen. Utan den rymdforskningen skulle världen vara en sämre plats.
Vädersatelliter, som hjälper meteorologerna att hålla koll på ozonlagret eller spana efter miljö- och naturkatastrofer. GPS, med dess mångfaldiga användning inom sådant som kartografi, navigering, eller varningssystem för tsunamis. Biomedicinsk forskning – listan kan göras lång på den teknik eller verksamhet som är beroende av rymden.
”Senast i maj uppmärksammade chefen för det svenska flygvapnet utvecklingen av svensk militär rymdförmåga.”
Denna ledarsida har tidigare kommenterat den ökade betydelse rymden får även för försvarsmakter världen över. Det gäller också Sverige. Senast i maj uppmärksammade chefen för det svenska flygvapnet utvecklingen av svensk militär rymdförmåga.
Mycket av teknologin som ursprungligen tagits fram i rent vetenskapliga eller militära syften har dessutom efterhand också fått civil användning.
Därmed inte sagt att det förvisso även finns en dos av mänsklig upptäckarromantik och äventyrslusta kopplat till utforskningen av rymden, ”den sista frontlinjen”. Att den långsamt gryende rymdturismen dessutom i sin linda är något som är få förunnat går inte heller att förneka.
En del av visionerna som presenteras kan i och för sig framstå som något excentriska. Kolonisering av rymden? Forskningsstationer på mars? Gruvnäring på asteroider?
Men vad som tidigare avfärdats som science fiction blir dag för dag alltmer verklighet. Även rymdforskningen som sådan sågs först som en Jules Verne-liknande dröm när dess pionjärer som den ryske raketforskaren Konstantin Tsiolkovskij började med sina experiment och uträkningar på 1800-talet.
Det finns mycket för världen att vinna på fortsatt rymdforskning. Inte minst innovationerna som gör livet på jorden lite bättre. Och för länder med kompetens, resurser och bra läge – som Sverige med rymdbasen Esrange i Norrland – är det också en möjlighet till givande vetenskapliga samarbeten och ekonomisk vinning.
Thomas Hermansson
