Skevt stöd till rättsväsendet
Det är inte bara vårdköerna som blivit extra långa under pandemin. Som P4 Kalmar kunde rapportera under måndagen har även många fall hos tingsrätten i Kalmar behövts skjutas upp, med följd att en kö av brottsmålsärenden byggts upp.
Ett bekymmer som Kalmar tingsrätt har gemensamt med många andra domstolar runtom i landet. Mer en än tredjedel av landets tingsrätter hinner inte ta sig an fallen i samma takt som de kommer in. En följd av att antalet brottmål till domstolarna har fortsatt strömma in och till och med ökat. Chefsåklagaren i Uddevalla har kallat det för en ”anstormning av mål”.
Och precis som med vårdköerna går det inte bara att bekvämt lägga skulden för högarna med ärenden på pandemin. Covid är inte ensamt ansvarigt för att situationen uppstått.
Det handlar också som så ofta om resurser och prioriteringar. Skulden faller på regeringen, vars ökade resurser till domstolarna legat på en lägre nivå än det höjda stödet till polisen och åklagarmyndigheten. En skevhet som ställer Socialdemokraternas vallöfte om att stärka hela ”rättskedjan” i mindre smickrande dager.
”Mer en än tredjedel av landets tingsrätter hinner inte ta sig an fallen i samma takt som de kommer in.”
Den skevhet som därmed uppstått i rättsväsendets arbete – där polis och åklagare kommer in med nya fall som domstolarna ej förmår beta av i samma takt – kan i sin tur försämra rättssäkerheten, något också Laila Kirppu, lagman på tingsrätten i Kalmar, påpekade i ett uttalande till SR. Ju längre rättsprocesser skjuts upp desto svårare blir det med bevisning, då muntliga vittnesmål blir mindre tillförlitliga ju längre tid som går.
Även talet om rättskedjan i sig, som blivit allt vanligare, kan egentligen problematiseras. Domstolarna är i en demokratisk stat självständiga. Rättsväsendets separata myndigheter har olika uppgifter och gör egna bedömningar. Ord påverkar hur människor ser på verkligheten; användandet av termer som gör myndigheternas oberoende av varandra otydlig är i det perspektivet olämpligt.
Den fördunkling som begreppet skapar återspeglas också den centraliserande trenden att lägga ned lokala tingsrätter och i stället skapa samlade rättscentrum i större städer. En olycklig utveckling. Domstolar och polisväsendet har olika roller och arbetar självständigt från varandra, vilket har markerats av tidigare separata lokaler.
Det finns förvisso effektiviseringsvinster med dessa rättscentra, och begreppet rättskedja understryker träffande hur rättsväsendets arbete inte är starkare än dess svagaste länk. Men de effektiviseringarna, och styrkan i ”länkarna”, undergrävs när regeringen uppenbarligen inte svarar upp stödet till polis och åklagare med tillräckliga resurser till domstolarna.
