Annons

Självstyret är bättre än sitt rykte

De som pekar på kommunernas demokratiska kris vill egentligen bara begränsa det lokala självstyret.
Ledare • Publicerad 30 april 2022
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.

De olika demokratiutredningar som med jämna mellanrum presenteras brukar ha problemformuleringen gemensam: Det politiska deltagandet blir lägre. Kandidater saknas till uppdrag. Slutsatserna och rekommendationerna varierar något, men är i allmänhet både få och vaga.

Fullmäktige i Torsås under pandemin.
Fullmäktige i Torsås under pandemin.Foto: Sofia Hedman

Studieförbundet Näringslivs och Samhälles (SNS) demokratiråd avviker från mönstret med ett antal djärva och långtgående förslag på förändringar av det kommunala folkstyret.

Annons

Forskarkvartettens bärande förslag är att stärka konkurrensdemokratin i kommunerna, det vill säga tydliggöra vilka partier som styr - i majoritet eller minoritet - och vilka som sitter i opposition.

Dagens modell med inslag av samlingsstyre där alla partier representeras i kommunstyrelsen har gamla anor som kan spåras tillbaka till en fördemokratisk tid då konsensus och önskan om det ”allmännas bästa” var basala värden i beslutsfattandet. En följd är att det för väljaren kan vara otydligt vilka partier som egentligen styr en kommun.

På kommunernas hemsidor är det ofta svårt att finna någon information om hur det politiska styret är utformat. Partierna lyfter heller inte alltid fram själva hur de styrande konstellationerna är utformade. Centerpartiet i Kalmar har exempelvis inget större intresse av att tala om att Vänsterpartiet också är med i den styrande kommunala majoriteten.

Förslagen från demokratirådet är egentligen att kommunernas politiska organisation mer ska likna den modell som gäller för riksdag och regering.

Kommunstyrelsens ordförande ska föreslås det väljas i ett separat val, ungefär som statsministern. En tydligare uppdelning mellan fullmäktige och kommunstyrelse ska främja maktdelning.

Oppositionen ska inte bara garanteras inflytande i nämnder och styrelser utan också i varje kommun ett uppdrag som oppositionskommunalråd.

Och forskargruppen bestående av professor Gissur Ó Erlingsson, professor David Karlsson, universitetslektor Jessika Wide och biträdande universitetslektor Richard Öhrvall skisserar också på en mer fristående kommunal förvaltning i syfte att stärka tjänstemännens ställning eller i vart fall tydligt markera vilka roller politiker och tjänstemän har.

Det är idéer som tål att diskuteras och prövas.

Men kanske är det viktigaste med rapporten något annat. Den kommunala demokratin brukar annars närmast dödförklaras. Kommunsammanläggningar - ett mjukare ord än sammanslagningar - är inte sällan den enda medicinen som föreslås från företrädare ”ovanifrån”.

Här finns inte sällan en dimension av att kommunerna betraktas som statens förlängda arm och inte som de en gång var; nämligen mer av en egen självständig politisk arena som vuxit fram ur de kyrkliga socknarna. I det senare perspektivet finns en lång historisk kontinuitet. I det förra är kommunerna en del och inget annat av den expansiva staten. Här förringas de frö till folkstyre som grodde i lokalsamhällets mix av självägande bönder, ting och prästgårdar.

Annons

I kommunallagen beskrivs fortfarande invånaren som ”medlem”. Det påminner om att kommunen betraktades som en förening av alla boende inom ett visst geografiskt område. Och med medlemskapet understryks rättigheten till ansvarsutkrävande av de styrande.

”I själva verket mår den kommunala demokratin på det hela taget ganska bra.”

I själva verket mår den kommunala demokratin på det hela taget ganska bra.

Bilden av kommunernas demokratiska dagsform riskerar därför att slå över i en ”ogrundad alarmism” enligt författarna. Ofta med syftet att kräva förändring; i termer av centralisering och inskränkt självstyre. Och för den som vill begränsa det kommunala självstyret är idéer som syftar till att stärka den lokala demokratin inte alls önskvärda.

Martin TunströmSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons