Självmål om självstyret
Mitt i Örebro på Drottninggatan två ligger en växande svensk maktinstitution. Kommuninvest bildades ursprungligen 1992 av kommuner i Närke för att underlätta den egna upplåningen. Nu har verksamheten utvecklats till kommunsektorns egen bank. Det spelar en stor roll när kommunernas investeringsbehov ökat och när vi ser en förskjutning av den offentliga sektorns låneskuld från staten till kommunerna.
Men det är också en informell aktör i Kommunsverige med allt mer inflytande över sina låntagare. Det öppnar för frågor om demokrati, insyn och beslutsprocesser.
I veckan uppmärksammades att Kommuninvest nu ska börja att låna ut till projekt med fokus på social hållbarhet. Det handlar om lån till projekt som rör boenden trygghet, säkerhet och hälsa samt utbildning, kultur och idrott. Låneansökningar ska prövas av en särskild kommitté dominerad av ledamöter som själva jobbar med social hållbarhet i kommuner.
Det låter som ett exempel på hög moral och goda intentioner. Men det innebär också att Kommunsektorns egen bank sätter upp särskilda normer för hur kommunernas investeringar ska utformas. Idén med det kommunala självstyret är ju att beslut kan fattas efter lokala förutsättningar och med respekt för den egna folkviljan. Istället formas en ovanifrån styrning av kommunsektorn.
Den står inte bara i teorin i strid med tankarna bakom kommunalt självstyre utan de bärande inslagen i social hållbarhet såsom de presenterats är i sak också riskfyllda för kommunerna.
Kommuninvest exemplifierar med att hyresgäster ska ges ökat inflytande över renoveringar och få möjlighet att påverka hyresnivåerna. Syftet är att maximera kvarboendet efter renoveringen.
Först och främst kan det tyckas att ytterst politiskt kontrollerade bolag själva har förmågan och mandatet att fatta besluten över verksamheten i Nybro, Emmaboda och Kalmar utan några pekpinnar om vad som är ”socialt rätt”.
Det är snarare socialt fel att överge den långsiktiga modellen för fastighetsförvaltning som präglar de kommunala bostadsbolagen som Kalmarhem.
Ökat hyresgästinflytande riskerar att leda till att de som har lägst betalningsvilja och är mest konfliktbenägna sätter ramarna för renoveringar.
Det innebär lägre standardförbättringar för alla.
Samtidigt står hyresvärden med risken att hyresgästerna kan flytta inom tre månader. Värden ska då erbjuda marknaden en lägenhet som halkat efter i standard.
En socialt hållbar bostadspolitik underlättar för övrigt för fler att äga sin egen bostad. Då kan man själv välja att tapetsera om, byta kök eller kakla badrummet.
Kommuninvests hållbarhetslån har också demokratiska dimensioner. Makt flyttas från kommuner till tjänstemän och rådgivare på Kommuninvest som formulerar politiska kriterier för satsningarna. Så centraliseras lokal makt. Så flyttas makt från politiker till policyprofessionella tjänstemän i namn av social hållbarhet.