Självförsvar ingen ursäkt för politiskt våld

Detta är givetvis ett problem för rättssamhället, eftersom det handlar om våld som drabbar oskyldiga människor och som sprider otrygghet, men också för demokratin när åsiktsfriheten sätts ur spel.

Men det är också viktigt att man från samhällets sida bemöter detta på ett principiellt genomtänkt sätt. Problemet är inte vem som för tillfället utsätts för våld, utan att någon över huvud taget utsätts för våld för sina åsikters skull. Här gäller det att inte falla för de politiska ytterlighetsgruppernas egna försök att rättfärdiga sitt våld.

Vänsterextremister pekar gärna på sådant som Sverigedemokraternas framgångar och nödvändigheten av att med alla medel förhindra att främlingsfientliga grupper ges inflytande. Det här är en idé om utvidgat självförsvar, som inte är ny i historien. Redan de franska revolutionärerna motiverade skräckväldets avrättningar av närmare 17000 människor med hänvisning till att det var nödvändigt för att rädda republiken och de värderingar som den vilade på.

På samma sätt resonerar högerextrema grupper. De utmålar en hotbild där homosexuella eller invandrare fördärvar nationen, vilket i deras ögon berättigar att man knackar bög eller slänger in brandbomber i flyktingförläggningar. Även här finns historiska förlagor. De tyska nazisterna utmålade judarna som ett hot och våldet mot den judiska gruppen beskrevs som en form av självförsvar.

Extremister menar sig alltså ha rätt att angripa människor inte bara för vad de gör utan för vilka de är och vilka värden de antas representera. Och de ser sitt våld som en form av självförsvar och sig själva som offer. Det är detta argument som inte bör accepteras.

Man bör också vara vaksam på de sadistiska impulser som finns inlagrade i oss människor. Viljan att utöva gränslös makt över en annan, njutningen i att kunna göra vad man vill med en annan människa – det är verksamma drivkrafter hos mobbaren på skolgården likaväl som hos deltagaren i ett pöbelupplopp. Extremister utnyttjar denna drift genom att intala annars hyggliga medborgare att det är rätt att kasta sten och att de tilltänkta offren inte förtjänar något bättre. Gruppmekanismer spelar här en betydande roll. Vi förefaller ha mindre problem med att göra fel tillsammans än med att försöka göra rätt på egen hand.

Ett anständigt samhälle kan emellertid inte falla undan för pöbelmoral. De som från vänster eller höger tar till våld mot meningsmotståndare bör näpsas kraftfullt av de rättsvårdande myndigheterna. De bör också marginaliseras inom politikens värld. Det är en sak för den civiliserade högern och den civiliserade vänstern att ta avstånd från individer inom deras respektive flockar som inte vill acceptera demokratins grundläggande princip om lika rätt till åsiktsfrihet för alla.

Per Bauhn