Shekarabis vinnare är förlorare
”Pensionssystemet är riggat för höginkomsttagare”, sade Ardalan Shekarabi (S) när han försvarade regeringens införande av ett inkomstpensionstillägg riktat till låginkomsttagare.
Uttalandet gick i det närmaste förbi. Det ingår som en pusselbit i berättelsen om ökade klyftor mellan rika och fattiga. Ministerns ord uppfyller säkert föreställningar som många har om pensionssystemet.
Men faktum är att pensionssystemet har en mycket starkt omfördelande effekt. Ett pensionssystem bör också liksom försäkringssystem ha vissa omfördelande faktorer inbyggda. Den som exempelvis gjort värnplikt eller stannat hemma med barn bör exempelvis kompenseras.
Ingen får dock pensionsrätter på inkomster över 45 000 kronor i månaden, trots att arbetsgivaren betalar in en summa på 18,5 procent av inkomsten även på denna lön till staten.
Men de pengarna är en extra skatt som går rätt in i statskassan. De som tjänar mer än 45 000 kronor i månaden får sedan mer tjänstepension - om de omfattas av tjänstepensionsavtal det vill säga. Men den har de själva betalat in. Man kan se det som att ”höginkomsttagare” betalar en rätt rejäl extra okänd skatt in i välfärden. Här finns alltså en stor omfördelande effekt.
Så det är alltså en rejäl förenkling att tala om livsinkomstprincipen i pensionssystemet.
Det finns all anledning att uppmärksamma den stora gruppen, framför allt kvinnor som arbetat och får låga pensioner. Sänkningen av skatten på pensioner har härvidlag varit viktig för stora pensionärsgrupper.
Men att överdriva ekonomiska skillnader i samhället riskerar i sig att förstärka tendenser av splittring i samhället och känslor hos stora grupper av att vara förfördelade i tron av att andra är priviligierade.
Låga pensioner uppmärksammas ofta. Att många så många som var fjärde pensionär får en högre pension än tidigare inkomst nämns dock mer sällan. Pensionsmyndigheten konstaterar också att denna grupp till stor del består av personer som tidigare haft låga inkomster.
Att pensionsfrågan blir allt viktigare symboliseras av att moderaternas ekonomisk-politiska talesperson Elisabeth Svantesson numera är partiets talesperson i pensionsgruppen.
Svantesson ersätter där Katarina Brännström från Växjö. Coronarestriktionerna är en bidragande orsak till skiftet eftersom Brännström själv hör till gruppen pensionärer. Men Svantessons inträde i gruppen vittnar också om att Moderaterna prioriterar upp pensionsfrågan.
I gruppen får Svantesson uppgiften att försvara de principer som uppfattas vara så bergfasta, men som nu håller på att vittra sönder.
Att pensionssystemet skulle vara autonomt från statsbudget och politiken var en bärande princip som nu ignoreras när inkomstpensionstillägget införs. Livsinkomstprincipen är den andra. När socialdemokraterna presenterade denna förändring av pensionssystemet uppfattade de övriga partierna det som politiskt omöjligt att gå emot.
En viss fördelning är alltså rimlig inom pensionssystemet. Men om arbetslinjen fortsätter att undermineras när bidrag inför i ett pensionssystem samtidigt som högskattebetalarna får höra det felaktiga, att de är gynnade, riskerar dörren att öppnas för en större omförhandling av hela pensionssystemet.
