SD är inte landsbygdspartiet
Många partier vill ha en del av landsbygdsväljarkakan nu. Att döma av tidningen Land Lantbruks väljarundersökning lyckas vissa bättre än andra. De flesta partierna – åt vänster – har marginellt stöd bland Sveriges lantbrukare. Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Liberalerna lockar inte mer än fem, två, två och en procent vardera. Kristdemokraterna lockar något fler med sina sju procent, vilket i och för sig åtminstone någorlunda motsvarar partiets väljarstöd i stort.
De tre partier mellan vilka kampen främst står är istället Centerpartiet – av hävd landsbygdens röst – samt utmanarna Moderaterna och Sverigedemokraterna. Det uppseendeväckande i denna väljarundersökning är att Centern, som får 26 procent stöd, nu blivit omsprungna av Sverigedemokraterna som samlar 28 procent. Moderaterna ligger inte långt efter med 24 procent och partiet brukar samla bönder med anställda. Det är långt från Centerns storhetstid då man tryggt kunde lita på landsbygdens röst. Så sent som 2014 hade man fortfarande 38 procent stöd i denna grupp och framför allt har partiet fått de ”självverksamma” som väljare.
Ett tydligt indicium på det något paradoxala förhållandet, som sällan framkommit, att det finns en rörelse just mellan de två partier som ofta beskrivs som, och inte sällan framställer sig själva, som varandras polära motsatser: De radikala populisterna och de urbana livsstilsliberalerna. TAN-väljare kontra GAL-väljare.
Men till skillnad från Centern har Sverigedemokraterna inte någon traditionell koppling till landsbygden med allt vad det inneburit av identitet och engagemang. Kopplingen till Bondeförbundet och sedermera Centerpartiet gick hand i hand med medlemskapet i hembygdsföreningen, gudstjänstfirandet i sockenkyrkan, och deltagande i jaktlaget. Man var med i Lantmännen och till högtiderna bars det folkdräkt.
”Till skillnad från Centern har Sverigedemokraterna inte någon traditionell koppling till landsbygden med allt vad det inneburit av identitet och engagemang.”
Nåväl, en och annan sverigedemokratisk företrädare har väl åtminstone till äventyrs burit folkdräkt. Hursomhelst: Om Sverigedemokraterna just nu lockar TAN-väljare och Centern GAL-väljare, så rimmar det illa med respektive partis historiska väljarbas. Om Sverigedemokraterna länge lockat arbetarklass som känt sig vilse och besvikna på Socialdemokraterna så är det Centern som haft kopplingen till landsbygdens ”somewheres” och anknytningen till platsens kultur.
Parallellt med lantbrukarnas låga stöd för arbetarpartiet skulle man därför, egentligen, kunnat förvänta sig ett likaledes lågt stöd för Sverigedemokraterna.
Att väljarna ändock i hög grad rört sig till just Sverigedemokraterna understryker draget av besvikelse och protest på landsbygden mot storstadsnorm och urban kultur.
För ett Moderaterna som just nu ser sig omsprungna av Sverigedemokraterna i den allmänna opinionen, och ett Kristdemokraterna som skulle må väl av ytterligare någon procentenhet i stöd, kunde det vara något att ta tillvara på. För en besviken landsbygdsväljare borde steget från Centern egentligt vara kortast till dessa forna alliansvänner.
Lyckas man fånga upp de väljarna skulle det vara en viktig seger när valnatten kommer. Dels vad gäller styrkeförhållandet gentemot vänstern. Men det skulle inte heller ligga i en borgerlig regerings intresse med ett för starkt Sverigedemokraterna.