Sänk inte kraven, Kriminalvården
Kriminalvården har ingen lätt uppgift. Det ska sägas. Tidöpartiernas offensiv mot brottsligheten behöver mötas med 3 600-5 400 nya årsarbetskrafter. Samtidigt är situationen på anstalterna allt tuffare. ”I flera avseenden tvingades (vi) att acceptera ett högre risktagande för att kunna utföra uppdraget står det i en rapport.
Rekryteringsproblematiken inte minst när det gäller den kommande anstalten i Halltorp söder om Kalmar är stor. Varifrån ska alla 300 kriminalvårdare komma? Hur ska chefer rekryteras?
Förra året kom Kriminalvårdens svar på den första frågan. Man avskaffade kravet på gymnasieexamen för kriminalvårdare som efter antagning får gå en intern utbildning. Myndigheten söker sig också till arbetslösa som ”behöver stöd med till exempel språkinsatser”.
Det var inte att sänka kraven, skrev myndigheten då i ett svar till denna ledarsida. Man slog fast att den ”personliga lämpligheten inte examensbeviset ” är avgörande för lämplighet.
Nu har myndigheten gått vidare. En akademisk examen ska numera ses som ”meriterande” och kravbilden är istället ”akademisk utbildning eller annan utbildning i kombination med arbetslivserfarenhet”, när det gäller kravprofilen för chefer.
Även om en avklarad examensuppsats inte är ett fullkomligt bevis på någons skicklighet – och absolut inte lämplighet – så öppnar beslutet för en avsevärd glidning mot få eller inga meriter av studier på högskolenivå för chefer med personalansvar - och ytterst ansvar för intagna. Då öppnas fängelsedörren för en helt annan kriminalvård.
”En allt mer komplex fängelsemiljö kan komma att hanteras av en lägre utbildad chefskår.”
En allt mer komplex fängelsemiljö kan alltså komma att hanteras av en lägre utbildad chefskår. Om man tror på att kriminalvård ska vara just vård, att många men inte alla fångar kan rehabiliteras och att åtskilliga kan vända om på livets väg efter att ha sonat sina straff borde den motsatta vägen snarare gälla.
Sänkta eller förändrade krav har paradoxalt nog i en tid av högskoleexpansioner och satsningar på högre utbildning blivit en slags universallösning. Antagningen till polisutbildningarna har successivt breddats, ett nyspråksord för sänkta krav. Kravet på betyg i ämnet historia är numera borttaget. Ett annat exempel är de politiskt beslutade snabbspårutbildningarna för lärare som universiteten ogillat.
Men på längre sikt kan sänkta krav bidra till att försvåra rekryteringen till yrket och därmed göra personalkrisen än värre. Ju högre ingångskraven är, desto mer troligt är det att den anställde klarar påfrestningar och stannar i yrket. Det gäller polisen, lärare eller kriminalvårdaren.
Lägre krav innebär också att statusen för yrket sjunker. Makt och inflytande flyttas till andra beslutsnivåer, yrkeskulturen riskerar att försvagas och världsliga faktorer som lön och och arbetstid blir utvecklas sämre. Ja, själva professionen försvagas.
Utbyggnaden av Kriminalvården ska inte rullas tillbaka, även om några av Tidöregeringens förslag som ökar trycket på fängelserna bör revideras. Som idén om att avskaffa presumtionen mot fängelsestraff. Det skulle skicka småbrottslingar till anstalterna. Det blir dyrt, det ger svag effekt och det försvagar kriminalvårdens möjligheter att sätta in just kriminalvård där den behövs. Sänkta krav på Kriminalvårdare riskerar att i förlängningen helt enkelt att också göra Sverige otryggare.