Samvetet fick ingen riktig prövning i Strasbourg
Det kom inget besked från Europadomstolen vad som exakt ligger i begreppet samvetsfrihet. På torsdagen kom beslutet från rätten i Strasbourg att något prövningstillstånd inte beviljas för de två svenska barnmorskor som processat för rätten att slippa assistera vd aborter.
Rättvisan framstår stundtals som ett lotteri. Den som trodde att domstolen med hänvisning till att de flesta länder i Europa - som också binds av konventionen - tillämpar samvetsfrihet fick fel. Domstolen slår fats att inskränkningarna i friheterna är befogade med anledning av att de tryggar en utbyggd medicinsk verksamhet och att möjligheten att avstå från aborter inte kan skyddas av religionsfriheten.
Inget politiskt parti vill se någon lagändring för att ge barnmorskor rätten att säga nej till att assistera vid aborter. Ett sådant tydligt markerat undantag skulle kunna komma i konflikt med aborträtten och strida mot arbetsgivarens historiska rätt att leda och fördela arbetet. Den rimliga lösningen som inte påverkas av domen är att man i detta principiella fall som rör liv och död visar respekt för barnmorskors moraliska uppfattning lokalt på arbetsplatsen, om det är möjligt.
Det är en svensk medelväg, som borde vara acceptabel för alla och samtidigt visar respekt med den som har en i den västerländska rättskulturen legitim och vanlig uppfattning i abortfrågan.
Europadomstolens avgörande kan inte läsas som att andra stater ska ge upp sin samvetsfrihet för vårdpersonal. Varje medlemsland har dock ett eget handlingsutrymme, eller bedömningsmarginal, i vad avser hur samvetsfriheten ska tillämpas. Under senare år har domstolens allt tydligare hänvisning till varje lands bedömningsmarginal också präglat praxis.
Debatten kring rättsfallet har dock varit riktigt deprimerande. I många fall visas sympati med ”etiska minoriteter” som utför handlingar för andra och utan egen vinning. Det kan gälla vissa flyktingsmugglare eller exempel som uppfyller alla kriterier på vad civil olydnad ska vara. I detta fall har barnmorskorna inte brutit mot några lagar utan tvärtom avsett att pröva om svensk lag är förenlig med en högre rätt utifrån uppfattningen att det ofödda barnet har rätten till liv. Hur man ser på minoriteters etiska uppfattningar i eviga frågor säger faktiskt något om temperaturen på det offentliga samtalet i ett land,
