Annons

Samhällsnyttiga jägare

Landets viltvård förlitar sig på jägarnas genuina engagemang.
Ledare • Publicerad 31 juli 2020
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
Att gå långa sträckor i eländig skogsterräng, är det inte så många andra än jägare som tar sig för.
Att gå långa sträckor i eländig skogsterräng, är det inte så många andra än jägare som tar sig för.Foto: Pontus Lundahl/TT

Klockan är 04:00 på morgonen, sikten är dålig i morgondimman på landsvägen och plötsligt hörs ett duns från motorhuven. Hittills i år har 29 354 viltolyckor rapporterats in till polisen. 1 769 älgar, 2 714 vildsvin och 23 221 rådjur. Varken bilföraren eller polisen behöver dock förlora särskilt mycket mer nattsömn, för här tar en eftersöksjägare över och ser till att det skadade djuret inte behöver gå en utdragen och plågsam död till mötes.

På Svenska Jägareförbundets stämma i mitten av augusti kommer en motion från Kalmar län behandlas, som yrkar på att förbundet ska verka för högre ersättningar för eftersöksjägare som tar hand om trafikskadat vilt. En fråga som också både moderater och kristdemokrater driver. Den nuvarande ersättningen är på runt 300 kronor i grundersättning och ytterligare några hundralappar beroende på vilket vilt det är. Det kan tyckas som en ringa timpeng då eftersök kan ta upp till flera dagar.

Annons

Jägaren ifråga ska ha genomgått en lämplighetsbedömning från polisen, inneha rätt vapen, ha en bra eftersökshund tillgänglig och vara i stånd att snabbt ta sig till platsen där olyckan inträffat oavsett tid på dygnet. Cirka 5 500 jägare är engagerade i eftersök av trafikskadat vilt i Sverige idag. Att alla områden i Sverige täcks upp av någon som är villig att utföra uppdraget är dock inte en självklarhet. Givet ersättningsnivåerna, som knappt täcker bensinkostnaderna, är det snarare det genuina engagemanget hos jägarkåren som är den drivande kraften.

Det är dock ett engagemang som inte kan tas för givet. Tills bara för något år sedan såg antalet jägare som löste ut jaktkort en sjunkande trend. Efter att SLU fick i uppdrag av Naturvårdsverket att ta reda på varför, och drev igång informationskampanjer, har antalet de senaste åren börjat öka. I Kalmar län löste 9698 personer jaktkort under jaktåret 2018/2019, en ökning med 100 stycken i jämförelse med året innan.

Att lösa ett jaktkort innebär sedan år 1938 en inbetalning till viltvårdsfonden. Fonden finansierar i sin tur samordning, informationssatsningar och forskning om jakt, vilt och naturvård. Den största delen går till Jägareförbundet som bland annat utbildar jägare som utför eftersök.

Jägare samlar varje år in mycket information om de vilda djuren i landet. Hur många som finns, hur de mår, var de rör sig och så vidare. Det är information som det skulle vara väldigt dyrt att betala tjänstemän för att hämta in. Aktiva åtgärder för viltförvaltningen görs inte bara under jaktperioden. Att se till att viltet har något att äta under svåra vintrar, att de har någonstans att dra sig undan i odlingslandskapet och identifiera sjuka djur är exempel på viltvård som bedrivs utanför själva jakten.

För att djur och människor ska kunna samsas väl i befolkade områden så är det nödvändigt att någon håller koll på bestånden av vilt och åtgärdar oproportionerliga förhållanden. Skulle inte jägarna göra det skulle det troligen bli en allmänningens tragedi, med alltför många nyttjare utan någon som tar övergripande ansvar. För vem orkar obetalt ge sig ut på långa vandringar i eländig terräng och väder och kolla på älgspillning? Det har vi jägarna att tacka för.

Ester HertegårdSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons