Annons

Samhället mot corona

En institutionernas renässans omramar coronakrisen. Nu kliver också civilsamhällets större organisationer fram med en gemensam volontärverksamhet i alla Sveriges kommuner.
Ledare • Publicerad 25 mars 2020
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.

En större avsiktsförklaring mellan Myndigheten för samhällsskydd och beredskap MSB och Svenska kyrkan, Rädda barnen, Röda korset, Riksidrottsförbundet och Sveriges Stadsmissioner presenterades på onsdagens eftermiddag.

Personer i hemkarantän kan strax få hjälp av civilsamhällets volontärer.
Personer i hemkarantän kan strax få hjälp av civilsamhällets volontärer.

Tusentals volontärer från organisationerna, där Svenska kyrkan och Röda korset utgör basen, ska de närmaste dagarna träda i tjänst för att hjälpa personer i riskgrupper, som stannar hemma i sina bostäder, med leveranser av medicin och mat.

Annons

Det är ett unikt samarbete som etablerats på mycket kort tid och som utarbetats på begäran av MSB. Bakgrunden är inte minst att kommunerna själva saknar resurser att på egen hand stötta de isolerade som inte beviljats hemtjänst enligt socialtjänstlagen. Alla har heller inte barn eller barnbarn eller faktiskt grannar som kan stå till tjänst när nöden så kräver.

Organisationerna visar varför civilsamhället är så betydelsefullt. När det gäller välfärd och social omsorg finns traditionen att identifiera ännu icke sedda behov av stöd.

Där finns också kraften att lansera nya arbetssätt och metoder. Och så finns styrkan i att inte förknippas med myndighetsutövning. Socialtjänsten ska exempelvis både vara stödjande och ingripande på en och samma gång. Kyrkans diakoner ska självfallet anmäla om barn far illa, men de är inte några offentliga maktutövare.

I den ideella sektorns styrka ligger också enkelhet. Man behöver inget beslut enligt socialtjänstlagen för att leverera ”hemtjänsten”. Så finns där också gemenskapen. Utifrån egna ideal om kall, vänskap eller kärlek utförs godheten.

I coronakrisen vänds blickarna mot de stabila historiska institutionerna. Staten får en nyckelroll. I en splittrad och delvis polariserad tid sluts borgfred mellan de historiskt sett bärande partierna. Fack och näringsliv för dialog i en slags Saltsjöbadsanda. Kungen träder fram och oroliga ringer jourhavande präst via 112 som aldrig förr. De symboler som annars betraktats som närmast omoderna står nu för trygghet och stabilitet. Populismen är inte borta, men den tycks i varje fall inte förstärkas. När det krisar är det statsmannaskap och inte opportunism som efterfrågas.

Folkrörelsernas kliv framåt i krisen kan förstås på samma sätt. När krisen kommer kan inga andra komma i fråga för detta samhällsuppdrag. Organisationerna och kyrkan har förtroendet, förmågan att mobilisera och kunskapen att agera. Det är rörelser som inte alltid syns men som nu när pandemin slår till visar sin fulla kraft när statsmakten frågar efter dem. Och som åter visar att samhället är mycket större än staten.

En fråga är därför om inte den så kallade svenska statsindividualismen kommer att utmanas av krisen. Inte så att välfärdssystemen kommer att knytas till familjen. Men modellen där individen ”frigörs” från gemenskaper som familj, föreningar och församlingar, och får sin frihet genom staten och blir därmed blir stark utsätts för en rejäl prövning när den konfronteras med en kris. Utan nätverk blir individen svag och sårbar. Då uppstår behovet av de små gemenskaperna.

Som tack och lov har överlevt.

Martin TunströmSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons