Så får kommunerna bättre välfärd

Det är en god utveckling att många svenskar har fått större valfrihet i de tjänster som helt eller delvis betalas med skattemedel. Att gå tillbaka till en tid när medborgarna i praktiken hade noll inflytande över skola, vård och omsorg vore dåligt på flera sätt.

Det finns rättmätig kritik mot att kontrollen av vissa aktörer har varit för slapp. Så fort skattemedel är inblandat måste också det offentliga ta på sig en skarp kontrollerande roll, det är priset när det inte är den enskilda plånboken som betalar. I ett fullödigt licensförfarande för rätten att bedriva offentligt finansierad verksamhet ska kraven vara höga både på ägare och verksamhetens innehåll.

Det är också rimligt att kösystemen ses över så att skolor inte kan styra elevurval, annat än i de fall det är aktuellt med en viss nivå på kunskap och förmågor för skolor med särskilda specialinriktningar. Det är positivt att bland annat Academedia – störst i Sverige – är positivt till att öppna för att införa ett gemensamt skolantagningssystem.

I många kommuner finns det få eller inga möjligheter till att göra några val inom skola eller äldreomsorg. Förutsättningarna i mindre kommuner är helt enkelt andra än i de stora. Det finns ändå anledning för många mindre kommuner att försöka öka medborgarnas inflytande och samtidigt höja kvaliteten i omsorg och skola. Att bara öppna för nya aktörer är inte heller tillräckligt för att åstadkomma det. Om man bara överlåter ansvaret på exempelvis äldreomsorgen till en privat aktör, då har man inte gjort något annat än att byta ett monopol mot ett annat. Det slutar sällan bra.

Det avgörande är att kommunerna inte ser de privata aktörerna som en ursäkt för att ligga på latsidan. Den verksamhet som bedrivs av kommunen måste få både uppdrag och förutsättningar att ligga i topp. De andra aktörernas verksamheter ska vara en sporre, något att mäta sig emot.

Det finns innovativa sätt för en kommun att arbeta med offentliga, ideella och vinstdrivande aktörer för att se till att kvaliteten höjs.

Ett är att lämplig företrädare för kommunen håller kontinuerliga möten med samtliga ansvariga för de olika verksamheterna. Här kan respektive företrädare redovisa hur man arbetar för att uppnå såväl mjuka som hårda kvalitetsmål. Inom äldreomsorgen kan det handla om hur man lyckas hålla nere antalet anställda som har hand om varje hjälpbehövande. Det kan gälla hur väl man lyckas hålla tillbaka smittor. Det kan handla om hur man lyckas med att få maten så attraktiv att de äldre får i sig rätt näringsmängd.

I skolan går det också att agera på liknande sätt. Det är kunskap – inte betygsinflation – som är intressant.

Det är klart att det går att göra mycket kvalitetshöjande arbete inom omsorgen och utbildningen om man bara ser till att höja ribban och att ställa rätt krav. Fler aktörer är en viktig pusselbit, men fortfarande bara en pusselbit.