S-skandalen sänker nämndemännen
Efter allt tal om att den liberala demokratin är hotad av ”SD-regeringen” skulle man kunna förvänta att Sverige skulle få en rad anmärkningar i den årliga rättsstatsrapporten som EU-kommissionen presenterade förra veckan.
Så icke. Flest rekommendationer från kommissionens sida riktas till - ja Polen, Ungern, Malta och Cypern, vilket Europaportalen uppmärksammar.
Sverige tillhör de medlemsländer som får minst antal rekommendationer från ”Bryssel” och till saken hör också att rekommendationerna naturligtvis är av olika tyngd. Så var det med det.
Men rekommendation nummer ett som riktas till Sverige har också bäring på det stora oppositionspartiet. Kommissionens tjänstemän har inte undgått att notera skandalen i vintras i Göteborg där två nämndemän - båda från Socialdemokraterna - efter påtryckningar från partiet lämnade sina uppdrag som lekmannadomare i hovrätten. Bakgrunden var den hårda kritik som riktats mot domstolen efter en friande dom i ett sexualbrottsmål. En bas i rättsstaten är annars att domare är oavsättliga för att inte rättvisan ska kunna påverkas just av politiska partier eller styrande politiker.
I Göteborg hade ledande partifunktionär hade ”coachat” nämndemännen efter domen och mediedebatten vilket i sig är olämpligt eftersom det indikerar att nämndemännens uppdrag i rättssalen är partipolitiskt. Och tunga S-företrädare i Göteborg välkomnade också avgångarna. Helheten visar att partiet betraktade nämndemannauppdragen som partipolitiska.
Med detta fall som utgångspunkt uppmanas Sverige att se till ”se till att systemet för nominering av nämndemän garanterar deras oberoende”.
I grunden finns när det gäller de svenska politiska partiernas ställning en kulturell konflikt i relation till försvarare av en mer europeisk rättstradition. Den kommer upp till ytan när det gäller bland annat partiernas finansiering.
De svenska partierna skiljer sig från många av partierna på kontinenten med sin folkrörelsekaraktär. I den ingår betydligt fler medlemmar och en sammanhängande organisation från den lilla föreningen till den stora stämman. Medlemsdemokratin är en egen intern kontrollapparat.
Partierna är således mer av det civila samhället än en del av staten staten. I exempelvis Frankrike skapas och avvecklas partier. Brittiska Torypartiet har mycket få medlemmar. Elitstyrningen är något annats.
Partiernas nomineringsrätt i fullmäktige av nämndemän ska ses mot denna bakgrund. Det finns en sorteringsmekanism i varje parti där olämpliga kandidater rensas ut. Händelsen i Göteborg antyder dock att det kan finnas skillnader i partikulturer som rör nämndemännens position och i vilken grad de ser sig som partiföreträdare. Den kan kopplas till partiernas uppfattningar om politikens roll och om man ser domstolen som en politisk arena. Sannolikt är dock den uppfattningen mycket begränsad inom Socialdemokraterna.
”Nämndemannasystemet fördel är att det inför en maktdelning i domstolen.”
Nämndemannasystemet fördel är att det inför en maktdelning i domstolen. De utses inte av regeringen (som juristdomaren). De lyder inte under regeringen (åklagaren). De finansieras inte av den (advokaten).De utses alltså inte av staten utan av det lokala civilsamhället.
Förslag om att låta Länsstyrelsen utse nämndemännen för således nomineringsmakten över lekmannadomarna till statliga tjänstemän. Idén som kommer upp till ytan ibland att föreningar ska ges nomineringsrätt eller enskilda ska kunna nominera sig själva öppnar för domstolsaktivism. Men det är klart. När ett parti vansköter sitt uppdrag som i Göteborg så får kritiker vatten på sin kvarn och ”Bryssel” pekar med rätta på ett problem i en annars väl fungerade demokrati och rättsstat.