Annons

Riv inte ner kommunal demokrati

När vården av kulturmiljön flyttar in i rättssalarna är den kommunala demokratin - och självstyret - förloraren.
Ledare • Publicerad 21 januari 2022
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
Flyttas makt till domstolar rivs den kommunala demokratin långsamt ned.
Flyttas makt till domstolar rivs den kommunala demokratin långsamt ned.Foto: Tomas Oneborg / SvD / TT

Det framställs som en seger när Hägerstens hembygdsförening har fått rätt av Mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt att överklaga rivningslovet av en k-märkt industribyggnad i södra Stockholm.

I vart fall är det en stor förändring av nationellt intresse som är på gång, även om avgörandet inte har status som ett riktigt vägledande prejudikat. I vissa tillståndsärenden har miljöorganisationer sedan några år tillbaka haft talerätt, det vill säga den möjlighet att överklaga som annars bara de som berörs av beslutet har. Det har gällt etableringar av gruvor, tillstånd för jordbruk liksom frågan om vargjakt.

Annons

Men nu utvidgar Mark- och Miljödomstolen vid Nacka tingsrätt rätten att överklaga också till kulturmiljöområdet. Domstolen anser att villkoret ”betydande miljöpåverkan” också kan omfatta kulturmiljövärden.

Vi har ingen uppfattning i ärendet i fråga om industribyggnaden bör rivas eller inte - annat än att vi i flera ledare tidigare kritiserat kommuner för att inte ta kulturmiljöfrågorna på allvar. En stad är alltid en förening av tradition och förnyelse. Den är också ett kulturarv som ska vårdas. Som speglar platsens kultur och förutsättningar. Denna fråga rör något annat; kommunal demokrati och domstolsmakt.

Sett i backspegeln har överklaganderätten på miljöområdet för miljöorganisationer utvecklats till något annat än vad som var de politiska intentionerna. Små grupper, till och med facebookbaserade, åtnjuter rätten att överklaga. Därmed har aktivismen fått en gräddfil in i rättssalarna. När miljöorganisationer först fick rätt att överklaga stadgades att de skulle ha 2000 medlemmar. Den aktuella hembygdsföreningen med 464 medlemmar kan dock i dag överklaga.

”Men med juridifieringen och domstolsmakten försvagas också det kommunala självstyret och den kommunala demokratin.”

Tanken med ett starkt kommunalt självstyre i frågor som rör planering är att kommunmedlemmarnas valda representanter - byggnadsnämnden - gör avvägningar och fattar beslut som i detta fall när det gäller rivningslov. Berörda kan överklaga till domstol.. Men idén är att frågor som kulturarv eller för den delen tillväxt hanteras av politiker som svarar inför de egna väljarna i ett begränsat territorium. Det kommunala folket – medlemmarna i kommunen – är så att säga suveränt. Tar ett partis representanter inte kulturmiljöfrågorna på allvar kan de röstas bort. Det betyder inte att kommunen verkar i en laglös terräng, men hela idén med lokalt självstyre bygger på ett decentraliserat ansvar för frågor som rör bland annat planering.

De engagerade för kulturmiljöfrågorna i Hägersten har anpassat sig efter lagar och samhällstrender. Ingen kan ha missat miljörörelsens framgångar i de rättsliga processerna. Långsiktigt kan emellertid rättsaktivism försvaga den egna saken, när mindre energi läggs på klassiskt folkrörelsearbete som opinionsbildning och medborgarengagemang. ”Vinsten” i Hägersten har därmed ett tämligen högt pris, både för demokrati och på sikt också för kulturmiljöarbetet.

Martin TunströmSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons