Respektlöst med trixande i riksdagen
I torsdagens DN fick Centerpartiets partiledare Annie Lööf möjligheten att kommentera statsminister Stefan Löfvens (S) val att avgå så nära inpå budgetförhandlingarna, och så osedvanligt kort tid efter att hans tredje regering tillträtt.
Det går inte att ta miste på centerledarens besvikelse; och hon har helt rätt i att detta bäddar för en än svårare budgetprocess än vad som redan förväntades.
Samtidigt kan man som borgerlig inte undgå att påpeka att det hela är en situation som Lööf och Centerpartiet själva varit delaktiga i att skapa, i och med att man släppte fram Löfven genom att rösta gult – detta, dessutom, trots vetskap om förhandlingssvårigheter. Låt vara att centerpartisterna lika lite som någon annan inte kunde ana statsministerns nära förestående avgång.
Att Lööf dessutom passar på att avfärda kritiken från ”forna allianskollegor” och ”personer man känt under ganska lång tid” som ”inte kritik utan hat”, gör inte mycket för att överbrygga klyftorna mellan partierna.
”Ett trixande som riskerar att försvaga väljarnas respekt för de folkvalda.”
Men även för borgerliga som motsatte sig regeringen Löfven III är det lätt att dela den centerpartistiska frustrationen över statsministerns agerande. Visst är han fri att avgå, och det får man som även Lööf påpekar respektera.
Man kan dock fråga sig vad det hela egentligen säger om statsministerns, eller socialdemokratins, respekt för riksdagen och talmansämbetet. I början av sommaren bedyrar alltså Löfven för talmannen att han är villig att leda en ny regering och ämnar att försöka ro en budget i hamn, eller avgå vid ett misslyckande. För att inte ens två månader senare meddela sin avgång på förhand.
Vad är ett löfte värt som ges till talmannen om det bara gäller i någon månad? Vilken syn på talmannens auktoritet är det som signaleras? Det gäller faktiskt riksdagens främste representant – och det högsta ämbetet efter konungen.
Riksdagen har sina procedurer och ordningar, regler och praxis. Saker fungerar som de gör av en anledning. Det finns ett mått av förutsägbarhet. Och folkets respekt för parlamentarismen, riksdagens beslut och regeringens styre förutsätter också att de folkvalda å sin sida respekterar ordningen som finns.
Löfvens avgång är inte bara ett socialdemokratiskt nederlag, det vittnar också om ett politiskt trixande som riskerar att försvaga väljarnas respekt för de folkvalda.
Thomas Hermansson
