Reinfeldt bör ge besked om sin framtid

Det skedde i måndags när Fredrik Reinfeldt intervjuades i Aktuellt om det grekiska valet. Intervju är fel ord. Statsministern gav intryck av att inte svara på frågor, utan mera rabbla ett pliktskyldigt uttalande. När han var färdig efter 48 sekunder, väntade han inte på någon ytterligare fråga, utan ansåg att det räckte så. Frågan är om han ens försvann efter 48 sekunder. Han var knappast närvarande under intervjun.

Det är dags att ställa frågan, hur statsministern ser på sin framtid. Han har under de senaste månaderna framställts som trött och idéfattig. Han har själv inte gjort något för att förta det intrycket. Det glittrar inte längre i ögonen.

Fredrik Reinfeldt har bakom sig en kraftödande politisk karriär som började 1992, när han kämpade sig till ordförandeposten i Moderata ungdomsförbundet. Han har slagits för sina idéer sedan dess. Han har lyckats. Valsegern 2006 och alliansregerandet sedan dess är en framgång. Han kan med viss rätt säga: Uppdraget är genomfört. Han har visat att en borgerlig regering kan hålla ihop och regera landet väl så bra som socialdemokraterna.

Men nu måste han be besked om framtiden. Tänker han sitta en mandatperiod till? Kan han komma igen utvilad och sugen på att försöka göra en nystart? En alliansregering i obalans behöver ett starkt och glädjefyllt ledarskap.

Annars måste Fredrik Reinfeldt ganska snart säga ifrån. Ett stort regeringsbärande parti behöver tid på sig att ordna en succession. Starka ledare lyckas sällan låta självklara efterträdare växa upp i deras skugga.

Moderaternas dilemma är så mycket brydsammare som också finansminister Anders Borg har svävat på målet om tiden efter nästa val. Vid en valförlust, har han sagt, lämnar han politiken.

Folkets otack, min belöning, kan Fredrik Reinfeldt muttra i dystra stunder. Alla förlorar, han själv, partiet och hans väljare, om den känslan fortsätter att förfölja honom.