Regionpolitik i strid med forskarrön
Ett av Socialdemokraternas vallöften i Region Kalmar var att införa avgiftsfri vård för alla som fyllt 65 år. Det ligger visserligen på is, men i ett svar till denna ledarsida meddelades att de socialdemokratiska målen ligger fast.
Socialdemokraterna i länet ligger i ”framkant” när det gäller att driva frågan om avgiftsfri vård för vissa grupper. Viljan att framstå som ett S-märkt skyltfönster som kommer med egna idéer spelar in och förändringen motiverades också med att länet har en förhållandevis äldre befolkning.
I landstinget infördes därför fri vård för 85 plus innan den rätten blev lagstiftad och kom att gälla i hela landet. Den nationella reformen motiverades med att äldre avstår vård som de annars skulle söka sig till, på grund av höga avgifter.
Ny forskning vid Göteborgs universitet visar dock att målet inte alls uppfyllts. Äldre gör inte fler besök. Vissa skjuter upp besök innan de fyller 85 år i syfte att slippa avgifter. Men på det hela taget är effekten av de slopade avgifterna minimala. Ja, kostnaden finns där ju i form av förlorade intäkter.
Det var inga överraskande resultat med tanke på att högkostnadsskyddet i Sverige ligger på 1200 kronor inom primärvården. Tillgänglighetsproblematiken inom sjukvården beror rimligen inte på avgifter utan på att det kan vara svårt att få tider på hälsocentralen. Effekten av avgiftsbefrielsen är således fördelningspolitiskt. Äldre gynnas ekonomiskt. Men det är en dyr och ineffektiv fördelningspolitik eftersom gruppen äldre är ekonomiskt mycket heterogen. Lägg därtill att om intäktsbortfallet för regionen leder till mindre resurser till primärvården så är det de äldre med större vårdbehov som riskerar att drabbas.
”Lägg därtill att om intäktsbortfallet för regionen leder till mindre resurser till primärvården så är det de äldre med större vårdbehov som riskerar att drabbas.”
Efter presentationen av forskningsrönen borde det vara lätt att för Socialdemokraterna att backa från sitt krav och säga att det finns andra viktigare behov att prioritera inom hälso- och sjukvården än att som, första region i landet stryka patientavgifterna för en stor grupp invånare.
Vetenskap och beprövad erfarenhet väger ju också tungt inom sjukvården.
Istället för att se över hur den egna politiken påverkar framtida ekonomin höjer regionmajoriteten tonen mot regeringen, kräver ökade statsbidrag och varnar för uppsägningar och skattehöjning. Strategin att på detta sätt plocka politiska poäng med kritik mot regeringen bidrar samtidigt till oro hos personalen. Att regeringen har ett ansvar för regionernas ekonomi är givet, men att införa avgiftsfrihet i kristider är knappast exempel på god ekonomisk hushållning.
Innan regionmajoriteten kritiserar regeringen har den ett eget ansvar för ekonomi. Att ompröva ett löfte som motiveras av politiska skäl snarare än sjukvårdsmässiga och som nu saknar stöd i forskning borde rimligen vara ett första enkelt beslut för ekonomiskt ansvarstagande regionpolitiker.
