Regional utveckling är ett sidospår

Det som i den officiella kommunikationen optimistiskt kallas ”viss förbättring” är i verkligheten ett förebud om vilka radikala grepp som kommer att krävas av Henrikssons efterträdare.

Hur dessa grepp ska förenas med bibehållen kvalitet och tillgänglighet i regionens kärnverksamhet, sjukvården, hade varit en självklar fråga för kandidaterna och deras tillskyndare att förhålla sig till. Även för medborgarna hade det kunnat vara intressant att veta vilka alternativ Socialdemokraterna ser framför sig.

Men trots att kandidaturerna har skett i ovanligt öppen konkurrens, har några besked inte kommit.

Jonas Hellberg som var tidigt ute att kandidera aviserade visserligen att han ville förnya politiken i regionen - men de områden som specificerades var jämlikhet/jämställdhet, klimatomställningen, barns rättigheter, arbetslivsfrågor och kulturpolitiken.

Toppkandidaten Mattias Adolfsson är enligt ordföranden för Socialdemokraterna i Kalmar kommun, Roger Holmberg, ”en erfaren politiker som har jobbat i många år”. Att bara ett av dessa åt har tillbringats inom regionpolitiken spelade tydligen ingen roll, inte heller att kandidaten huvudsakligen har varit verksam inom frågor som rör byggprojekt.

Norra länets utmanare Angelica Katsanidou fick till stöd en hel debattartikel författad av riksdagsledamöter och kommunpolitiker, som lyfte fram många meriter varav dock ingen direkt berörde sjukvårdspolitik eller regionens ekonomi. Däremot framställdes som ett tungt argument kandidatens insikt i att ”länet behöver både städer som utvecklingsmotorer och mindre orter där livskraften och entreprenörsandan får ordentligt med utrymme”.

Detta är vackert tänkt men har ganska lite med uppdraget som regionstyrelsens ordförande att göra. Regionens inflytande över företagsklimatet är så gott som obefintligt.

Men regionen har ju ett utvecklingsuppdrag? Är det inte rimligt att en regionstyrelseordförande är besjälad också av detta? Jo, men inom rimliga gränser. Regionen är bara en av många aktörer som är ansvarig för att den regionala utvecklingsstrategin genomförs. Det enda operativa arbete som nämns i lagen om regionalt utvecklingsansvar är att regionen beslutar om användningen av vissa statliga medel för regionalt tillväxtarbete. I ekonomiska termer är regional utveckling en försvinnande liten del av regionens verksamhet.

Att ansvaret för regional utveckling fördes över på landstingen ter sig åtminstone inte hittills som någon succé. Det innebar för länsstyrelsernas del att de kom att bli mer av en ensidigt nejsägande myndighet. Och det innebär, för regionernas del, att uppmärksamheten på de helt avgörande vårdfrågorna avtar.