Region Kalmar län på väg mot skattehöjning
När Länsunionen, det blocköverskridande samarbetet mellan socialdemokrater och liberaler i landstinget, presenterades hette det att skatten inte skulle höjas. Nu ser en skattehöjning ofrånkomlig ut. Det finns nämligen inget i riktlinjerna för 2020 års budget som ens på kort sikt löser regionens ekonomiska utmaningar.
I riktlinjerna, som presenterades under tisdagen, finns visserligen inte mycket som kostar något. De flesta är allmänt hållna och många består av utredningsuppdrag. Flera handlar om vad andra aktörer, kommunerna eller staten, förväntas göra. I så måtto präglas budgeten av detta års svaga ekonomi, där den alarmerande prognosen pekar på ett stort minusresultat för 2019. Budgetavvikelsen är omkring en kvarts miljard kronor.
Men i riktlinjerna saknas helt åtgärder i denna storleksordning. Målet om ett årligt överskott på två procent finns kvar, men ingen politik för att nå dit. Strategin ”varje dag lite bättre” är kvar. Några stora, radikala grepp ska uppenbarligen inte tas.
Problemen med detta visar sig redan i år. I allra bästa fall blir det inget underskott. Det finns en möjlighet till noll på sista raden, som det uttrycktes vid tisdagens pressträff. 0 är dock nästan 160 miljoner kronor för lite för att tvåprocentsmålet ska nås. Och två procent är ett viktigt mål för att regionens ekonomiska styrka ska upprätthållas över längre tid. Utan överskott finns inga pengar för investeringar.
Av den plan som gäller nu framgår dessutom att det blir ännu svårare framöver. 2020 fattas redan från början drygt 60 miljoner för att god ekonomisk hushållning ska råda. 2021 saknas 125,9 miljoner. Det budgeterade resultatet är en halv procent istället för två. Även utan 2019 års ekonomiska debacle hade det saknats massor av pengar.
Tanken med att ta fram en plan för två år efter budgetåret är att utmaningar ska kunna upptäckas och hanteras innan de blir akuta. Planen är en framskrivning av budgeten och visar därmed om budgeten följer en hållbar bana eller ej. Den ska ge så god framförhållning som det är möjligt att ha.
Poängen med planen går dock förlorad om ledningen väljer att inte förhålla sig till den. Det finns inget som tyder på att det med allmän sparsamhet går att finna de faktiskt hundratals miljoner som saknas.
I och med att sparbehoven är så stora, måste den politiska ledningen också peka ut var besparingarna ska ske och stå för dem. Bakom neutrala beskrivningar som ”bryta nettokostnadsutvecklingen” och ”minska beroendet av bemanningsbolag” döljer sig åtgärder som om de ska vara verkningsfulla kommer att påverka människor i länet negativt. Då måste ansvar kunna utkrävas - och det rimligen av den politiska ledningen, inte av tjänstemän och eller personal.
Eftersom strukturella åtgärder tycks vara uteslutna tyder dock inget på att dessa besparingar kommer att återföra regionen till den goda ekonomiska hushållningens smala väg. I slutet av den bana Region Kalmar län har slagit in på finns bara en sak: höjd skatt.
