Annons

Regeringskris är inte det värsta som kan hända

Frågan är vad Miljöpartiet får i utbyte mot nederlaget i migrationspolitiken.
Ledare • Publicerad 29 juni 2020
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
Foto: Stina Stjernkvist/TT

Att regeringspartierna har uppenbara samarbetsproblem är inte främst ett problem för dem, utan för Sverige. Migrationspolitiken är bara det senaste området där kompromisserna kommer att drabba skattebetalare och medborgare.

Bakgrunden är att partierna tycker och prioriterar så olika att en sammanhållen regeringspolitik egentligen aldrig har varit möjlig. Socialdemokraternas utväg ur detta dilemma blev en kommitté med alla riksdagspartier, inklusive Sverigedemokraterna, där MP:s inflytande skulle vägas upp av oppositionen.

Annons

I dessa förhandlingar, där S i det längsta ville dölja vad partiet egentligen tror på, har Socialdemokraterna till sist kopplat av regeringspartnern och diskuterat på egen hand.

Miljöpartiet kan nu hota med att hoppa av regeringssamarbetet, men knappast göra det. Ett sådant beslut skulle kunna utlösa nyval där partiet riskerar att åka ur riksdagen, samtidigt som det drar tvivel över vad sex års regeringssamarbete egentligen har haft för värde. Konflikten är heller inte den högst prioriterade. Även om nederlaget i migrationspolitiken blir stort, är det inte asylrätt partiet bär i sitt namn.

En större risk än att regeringen faller är därmed att Miljöpartiets ansikte ska räddas genom kompensation på något annat område där eftergiften för Socialdemokraterna är mindre smärtsam. Miljö, energi och infrastruktur ligger nära till hands.

För väljarna är detta en dålig nyhet. Risken för att kostnaderna drar iväg är hög, risken för att de tänkta nyttorna aldrig uppstår likaså. Redan den existerande klimatpolitiken saknar kostnadseffektivitet. Infrastrukturprojekt ska på goda grunder föregås av en prövning där man försöker hitta alternativ till nya storsatsningar, en logik Miljöpartiet nu kan vända uppochner. MP-inflytandet på energiområdet är omvittnat tvivelaktigt.

Att Socialdemokraterna till sist frigör sig från Miljöpartiet i migrationsfrågan är välkommet. Men så som Sveriges regeringsarbete för närvarande är organiserat, måste även framsteget tas emot onda aningar.

Daniel BrawSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons