Annons

Regeringen går i gamla hjulspår

Spåren från upp och ned-vända stenar var svåra att se i statsminister Magdalena Anderssons (S) regeringsförklaring.
Ledare • Publicerad 30 november 2021
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
Till slut satt partiledaren ned med kungen, och tillträdde därmed även formellt som Sveriges första kvinnliga statsminister.
Till slut satt partiledaren ned med kungen, och tillträdde därmed även formellt som Sveriges första kvinnliga statsminister.Foto: Jonas Ekströmer/TT

Det brukar heta att Socialdemokraterna är ett maktparti som ofta låter som ett oppositionsparti även när det sitter i regering. Så framstod det också onekligen när Sveriges första kvinnliga statsminister, Magdalena Andersson (S), stod i talarstolen i Sveriges riksdag under tisdagsförmiddagen för att inför de församlade ledamöterna avge sin första regeringsförklaring.

På punkt efter punkt radade hon upp allvarliga samhällsproblem Sverige står inför – migrationskopplade sådana som segregationen och gängbrottsligheten med dess allvarliga våldsdåd, den pågående klimatkrisen, och välfärdsproblemen. Hade en åhörare som är helt ny i Sverige hört talet hade vederbörande knappt kunnat ana att det i själva verket varit samma parti som regerat landet de senaste sju åren, med densamma Andersson som finansminister. Vilket i sig också kan ses som en sågning av det som de tidigare rödgröna regeringarna uträttat.

Annons

Andersson har tidigare lovat att ”vända på varje sten” för att lösa problemen, något hon även återkom till under sitt tal. Något som vid första anblick kan verka lovande – att det behövs gedigna reformer kan många enas om. Men i mångt och mycket var den politik som presenterades samma gamla vara som Socialdemokraterna drivit de senaste åren; ett slags fortsättning på Löfven-åren.

Det är i och för sig inte helt överraskande. Den regering som nu tillträder kan bara veta med sig att den kommer sitta fram till riksdagsvalet om mindre än ett år. Därefter är framtiden höjd i dunkel. Att under en sådan kort tid hinna sjösätta några större politiska förändringsprojekt vore svårt. Men, man kommer inte undan att det ändock rimmar illa med löftet att vända på varje sten, ett löfte som målar upp en bild av omvälvande satsningar.

För den som förväntansfullt sett valet av Magdalena Andersson som en möjlighet till nystart – dels för socialdemokratin, dels för Sverige – torde alltså denna regeringsförklaring ha blivit något av en besvikelse.

”Att Andersson fokuserade på segregation, gängvåld, klimat och välfärd var inte förvånande.”

En del förändringar bjöds det dock på i regeringsförklaringen. Andersson öppnade för en utredning om statliga ungdomskriminalitetsnämnder likt de som för några år sedan infördes i Danmark. Ett system i vilket kriminella ungdomar döms av nämnder – i vilka domare, samt representanter för polis och kommun ingår – till samhällstjänst kopplat till olika förebyggande åtgärder.

Därtill genomförs också en organisatorisk förändring då kansliet för krishantering flyttas från Justitiedepartementet till Statsrådsberedningen.

För övrigt kan det noteras att Andersson påpekade att ”EU-samarbetet bygger på gemensamma värderingar.” Ett normerande språkbruk om värderingar som socialdemokrater tidigare har ställt sig skeptiska till. Från rödgrönt håll har man tidigare hånat och brunsmetat Ebba Busch (KD) när hon återkommande har talat om betydelsen i integrationsprocessen av att invandrare anammar vissa svenska värderingar. Ytterligare ett tecken på att Socialdemokraterna långsamt vrider på sig.

Att Andersson fokuserade på segregation, gängvåld, klimat och välfärd var inte förvånande – det signalerade hon redan vid sitt val till partiledare. Däri kan man se uträckta händer både till vänsterpartister, miljöpartister och SD-röstande arbetare. Och även från ett borgerligt perspektiv är det välkomna fokusområden som sådana, men det återstår att se hur förslagen gestaltas i praktiken. Ett litet ”men” på vilket framgångarna för Anderssons nysatsning, och därför även det kommande valet, kommer hänga.

Thomas HermanssonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons