Annons

Regeringen behöver våga drömma

Nya regeringar har alltid en lång startsträcka för att komma igång. Att den nuvarande regeringen fick börja i uppförsbacke ned flera samtidigt pågående kriser ligger den också i fatet. Ur det perspektivet är de låga förtroendesiffrorna inte så förvånande.
Ledare • Publicerad 7 mars 2023
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
På längre sikt behöver man mer politiska visioner.
På längre sikt behöver man mer politiska visioner.Foto: Fredrik Sandberg/TT

Som vanligt hamnar sjukvård, polis och universitet i toppen bland samhällsinstitutioner när Medieakademin släpper årets förtroendebarometer. Högst i topp bland myndigheter ligger i år Försvarsmakten; något som vittnar om det oroliga omvärldsläget.

Att förtroendet för regeringen minskar efter ett maktskifte är inte förvånande. Det hör snarare till vanligheterna. I stället för att ”veta vad man får” ska nya ministrar pröva sina vingar – ett utgångsläge i uppförsbacke.

Annons

Vad som dock sticker ut med regeringens förtroendetapp är att tappet är ovanligt stort. Från siffror på 50 procent till 34 procent sedan valet, alltså 16 procentenheters minskning. Detta att jämföra med maktskiftet efter valet 2014, då förtroendeminskningen i stället var 9 procentenheter – från 50 till 41 procent.

Den föregående socialdemokratiska regeringen under Magdalena Anderssons hade hunnit belönas med höga förtroendesiffrorna på 50 procent efter att pandemin i princip var färdighanterad. Detta efter att regeringen länge legat och skvalpat på låga förtroendesiffror runt 28-30 procent mellan 2016-2019. Tidöregeringens förtroendesiffror ligger alltså ungefär i nivå med vad som varit normalfallet de senaste åren.

”Även om partierna redan innan valet var tydliga med att nu inte är tid för de stora systemförändrande reformerna bör man däremot fortfarande ha en långsiktig vision.”

Den nuvarande regeringen har att hantera ett flertal samtidiga kriser – energikrisen, inflationen, kriget i Ukraina och den turbulenta Natoprocessen, en kommande lågkonjunktur, gängvåldet. En del av förtroendetappet kan förklaras av att väljarna haft förväntningar på större och snabbare förändringar, till exempel vad gäller elstödet eller sänkningen av drivmedelsskatten. Och det är för tidigt för att ordentligt utvärdera regeringens krishanteringsprestationer; regeringen har bara suttit i drygt fyra månader.

Nya regeringar har alltid en lång startsträcka; behovet av förberedelser innebär att det tar tid innan man kan börja presentera nya utredningar och propositioner. För den nuvarande regeringen blir det än mer så när kriserna tar mycket av dess energi, tid, och fokus i anspråk som annars hade kunnat läggas på mer visionära politiska projekt av det slag som borgerligheten egentligen skulle behöva.

Nödvändigheten att ta itu med de akuta åtgärderna bidrar till att borgerligheten uppfattas som snävt inriktade på ordning. Regeringen kommer således behöva gå fram även med de gemensamma projekten, det mer positivt laddade samhällsbyggandet.

Även om partierna redan innan valet var tydliga med att nu – helt riktigt – inte är tid för de stora systemförändrande reformerna bör man däremot fortfarande ha en långsiktig vision för vad man vill uppnå om inte i dag så i morgon. En dröm om vad som kan anas bortanför horisonten, när allt inte handlar om mord, sprängningar, krig eller ansträngd ekonomi.

Thomas HermanssonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons