GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Reagerandets regering, agerandets opposition

Regeringen fortsätter att göra oppositionens förslag till sina egna. Denna gång 45 minuter innan partiledardebatten.
Ledare • Publicerad 13 januari 2022
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.

Vid den ovanliga tiden 08:15, eller trekvart innan talmannen slog klubban i bordet och öppnade 2022 års första partiledardebatt i riksdagen, presenterade finansminister Mikael Damberg (S) ett förslag om en skatteåterbäring för att mildra hushållens utgifter för elen.

Statsminister Magdalena Anderson lät presentera en skatteåterbäring precis innan onsdagens partiledardebatt.
Statsminister Magdalena Anderson lät presentera en skatteåterbäring precis innan onsdagens partiledardebatt.Foto: Anders Wiklund/TT

Mönstret känns igen. När Moderaterna och Kristdemokraterna föreslog att hushållens skulle kompenseras svarade Damberg att det skulle vara ”en ny princip om vi skulle justera skatter utifrån kortsiktiga marknadspriser”. Han lade då också till att inkomstskatterna sänktes efter nyår vilket stärkte hushållens köpkraft. Vad finansministern inte nämnde då var att den skattesänkningen var en del av M/KD/SD-budgeten som fick riksdagens stöd och som regeringen administrerar.

Men inför en partiledardebatt i motvind där där elpriserna också skulle sättas samman med den energipolitik som förts var det principlösa plötsligt rätt. Att en regering lyssnar, anpassar sig till de parlamentariska realiteterna och gör andras förslag till sina hör pragmatismen och statskonstens till. Det udda är nu att regeringen först styr med en budget som oppositionen fått igenom, för att sedan anamma dess ändringsförslag om än med en viss teknisk bearbetning. Att förslaget tagits fram i sista stund visas av att det än så länge är något av ett oklart hafsverk.

Om regeringen på onsdagens morgon gjorde om ett oppositionsförslag till sitt eget ägnade den tisdagens eftermiddag åt att forma om den politik som varit regeringens egen. Migrationsminister Anders Ygeman meddelade då att den så kallade EBO-lagen- nyanländas möjlighet till eget val av bostad - ska avvecklas, en förändring som den tidigare partnern Miljöpartiet blockerade under regeringssamarbetet. Att Socialdemokratiska kommunalråd ogillat EBO är ingen nyhet, men beskedet vittnar om hur regeringen nu snabbt får hantera frågor som under de rödgröna åren lagts på is. Och helt ska förändringarna presenteras oprecis innan en besvärlig debatt.

”Regeringens budgetnederlag satte också ramar för partiledardebatten.”

Regeringens budgetnederlag satte också ramar för partiledardebatten. Magdalena Andersson kunde inte som en statsminister brukar berätta om de reformer som träder i kraft inför valet. Skattesänkningarna, de större satsningarna på polisen och sjukvården härrör sig ju från den nådiga lunta som präglas av M/KD-innehåll och som också är knuten med ett SD-snöre.

I det perspektivet framstår Anderssons framträdande i debatten på förhand som en mardröm.

Men oppositionens budgetvinst får mindre utrymme när ministrar inte skyltar med förändringarna. Att kritisera M-politik för att sedan göra den till sin egen fungerar när väljarna gynnas. Och den successiva distanseringen från MP i frågor som rör migration och integration försvårar för oppositionen, även om det kan ställa till det för Socialdemokraterna i en eventuell kommande regeringsförhandling med andra partier.

I en rörig tid med många stora och olika samhällsproblem är statsministern naturligt nog ständigt i centrum. Den medvetet låga tonen från Magdalena Andersson, fokus på pandemin och Rysslands upptrappning utanför Ukraina ska ge auran av statskonst. Och mängden samhällsproblem som tas upp och som visar på de stora utmaningarna blir paradoxalt nog en fördel för statsministern. Debatten framstår som spretig och riktad åt olika håll. Och den regeringen som gör om oppositionens förslag till sina egna 45 minuter före en partiledardebatt agerar inte, den reagerar.

Martin TunströmSkicka e-post
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Barometern och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.