Rättssäkerhet också för asylsökande
På gårdagens SvD Debatt varnar advokaten Henrik Stolare för att offentliga biträden i asylmål inte kan utföra sitt uppdrag fullt ut. Skälet är att Migrationsverket, som förordnar biträdena, inte ger ersättning för många delar av arbetet.
Det juridiska stödet i asylprocesser riskerar därför att bli undermåligt. Antingen för att biträdena bara utför det arbete som de får betalt för, eller för att färre tar sig an asylmål på grund av den relativt låga ersättningen.
Självfallet är det viktigt att vara sparsam med skattepengar varför alla utbetalningar bör granskas noggrant – även för offentliga biträden. Ett behov som särskilt har uppmärksammats denna sommar. Exempelvis då Göteborgs tingsrätt i augusti kraftigt strök ned femton advokaters arvoden i ett narkotikamål eftersom deras arbete inte var ordentligt redovisat eller ansågs motiverat.
Att döma av Henrik Stolares artikel ersätter dock inte Migrationsverket ens grundläggande delar av biträdesarbetet. I synnerhet tycks högst rimliga möten med klienten bedömas som onödiga.
Enligt Stolare har Migrationsverket nekat ersättning för genomgång med klienten av bland annat utredningen av ärendet, bifogad landinformation som ligger till grund för bedömningen av asylskäl och till och med den argumentation som biträdet ämnar föra i rättsprocessen.
Om inte ens dessa delar av arbetet bedöms ingå i ett biträdes uppdrag, kan enskilda knappast anses få tillräckligt juridiskt stöd.
Oavsett om immigrationen till Sverige överlag bör öka eller minska måste vi ha en rättssäker process för de som söker asyl. Antingen har man asylskäl, eller så har man det inte. Men frågan måste bedömas sakligt i varje fall. Då ingår att den sökande fullgott ska kunna föra sin talan.
Införandet av migrationsdomstolar 2006 var visserligen ett led in en liberalisering av migrationspolitiken. Men det stärker processens legitimitet. Att sökande har fått en rättvis prövning av sin sak ger beslutet tyngd, särskilt vid avslag.
Flera åtgärder för att strama åt migrationspolitiken blir också rimligare, exempelvis förlängda preskriptionstider, om man kan lita på att de beslut som fattas är välgrundade. För att ett nej ska vara ett nej, måste vi vara säkra på att det faktiskt skulle vara ett nej.
