Rätt till bättre bild av SVT

Det dröjde dock inte länge innan frågan restes vad SVT betalat för paketet. Något svar kom inte. Affärssekretess var ett ord som nämndes i sammanhanget. Det var en märklig respons eftersom public service-bolagen inte omfattas av offentliga regler angående öppenhet och sekretess. Bolagen betraktas inte som myndigheter trots finansieringen via skattsedeln och trots att bolagen omfattas av sändningstillstånd. Därför finns det inga specifika siffror över vad P3 kanalen kostar eller hur mycket som läggs på att sända klassisk musik - det senare ett tydligt mål för bolagen eftersom denna verksamhet inte tycks bära sig i kommersiella kanaler.

Public servicebolagen är en slags anomali i det svenska samhället. De är inte företag och de vill inte se sig som en del av den offentliga förvaltningen.

Därför gäller inte offentlighetsprincipen och anställda har inte någon meddelarfrihet skyddad i lag. Riksdagens ombudsman JO har heller ingen granskningsrätt över verksamheten. Juristen Hans-Gunnar Axberger har liknat public service vid en ”stat i staten” .

Däremot borde det ligga i bolagens egna intresse att öppna på förlåten och offentliggöra mer grundläggande kostnader och prioriteringar. Med allmänheten som uppdragsgivare är det faktiskt svårt att finna argument emot. Att enskilda avtal - precis som för ett kommunalt bolag - måste hållas hemliga motiverar inte att allmänheten i dag saknar insyn i de övergripande budgetfrågorna.

PS-kritikernas krav på öppenhet om OS-kontraktet handlar mest om att diskreditera bolagen, att ”visa” att sporten tar resurser från kärnverksamheten. Då hör det till tv-bilden att bolagen sänder idrotter och arrangemang som de kommersiella kanalerna visar litet eller inget intresse alls för såsom längskidåkning eller skidskytte. Bredden också när det gäller sport är i sig ett tungt argument för public service-bolagen. Här finns en av de lägereldar som public service erbjuder.

Men ökad insyn skulle inte försvaga bolagens självständighet eller dess redaktionella frihet. Det skulle på ena sidan underlätta förståelsen för den numera obligatoriska public service-avgiften och å andra sidan fungera som ett tryck på kvalitet från tittare och lyssnare.

I ett litet land - med ett inte så stort språk går det inte att tänka bort public service--kanaler med ett särskilt redaktionellt ansvar, för nyheter, kultur, regional bevakning och barnprogram. Den utredare som snart tillsätts av regeringen med ett komplicerat uppdrag borde i sina direktiv också titta på hur en rimlig insynsprincip skulle kunna omfatta ps-bolagen.