GDPR Illustration

Ta del av vår integritetspolicy

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat vår integritetspolicy så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Rätt stöd i rätt tid

Den kalmaritiska Vasakyrkans storartade donation av lastbilskraftverk, och regeringens besked om Archer. Både stat och civilsamhälle sluter upp bakom Ukraina.
Ledare • Publicerad 19 januari 2023 • Uppdaterad 19 januari 2023
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
Archer kan både röra sig i terräng och snabbt lämna avfyrningsplatsen efter eldgivning.
Archer kan både röra sig i terräng och snabbt lämna avfyrningsplatsen efter eldgivning.Foto: Mattias Nurmela/Försvarsmakten

Till slut kom alltså det efterlängtade beskedet som så många väntat på i många månader: Sverige kommer att skicka artillerisystemet Archer till Ukraina. Men också bland annat stridsfordon 90 – som anses höra till världens bästa i sitt slag. Ett välkommet beslut, dagen efter rapporteringen om att Vasakyrkan skickat ned sin stora donation.

Hur många pjäser av Archer som faktiskt skickas återstår att se. Ärendet ska nu förberedas, enligt den pressträff som regeringen höll under torsdagen.

Men de pjäser som kan bli aktuella hör alltså till de tjugofyra stycken som inte är förbandssatta. Och det hör till sakens natur att man knappast bara kan skicka några enstaka exemplar. För att vara effektivt och säkra sig mot förluster behövs ett flertal.

För regeringspartierna som under valet gick ut i hård kritik mot den föregående socialdemokratiska regeringen för att den inte tidigt tog detta beslut blir detta en viktig uppfyllelse av ett vallöfte. Men att processen, som ännu ej är färdig, varit utdragen även under den borgerliga regeringen visar också på det förhastade i att kräva för snabba beslut.

Detta kommer inte bara i sig vara viktigt för Ukraina; det kommer förhoppningsvis också att sporra andra länder att på liknande sätt skicka tyngre och avancerat stöd för att stärka landets försvarsförmåga mot Ryssland. Hjälpsändningarna till Ukraina har präglats av något slags diplomatisk dynamik, där det varit svårt för ett enskilt land att ”vara först”. Men när väl någon tar det första steget vågar även de andra följa efter. I veckan har detta synts i Tyskland, där regeringen tvekar kring att skicka tyska stridsvagnar till Ukraina om inte USA också gör det.

”Om Ukraina ska ha en realistisk chans att segra långsiktigt räcker det inte bara med god stridsmoral. Det är också en fråga om kvantitet, resurser och eldkraft.”

På liknande sätt var det med Sveriges Natoprocess, där Finlands vägval blev vägledande. Och kom ihåg hur osäkra inte bara Vänsterpartiet utan även Socialdemokraterna först var när det gällde att ens skicka pansarskott till Ukraina.

Det ligger också nära till hands att se beskedet om Archer och stridsfordon 90 som något av en demonstration inför Natos medlemmar, att Sverige är redo att ta ett solidariskt ansvar på det militära området. Sverige har ju också en historia både av att samarbeta med Nato – exempelvis den Natoledda insatsen i Afghanistan – och att ge olika typer av stöd till europeiska stater i öst, som det svenska militära biståndet till Baltikum efter Sovjets fall (”Projekt Baltstöd”).

Att det svenska stödet till Ukraina nu inkluderar tyngre och mer avancerade system som Archer – vars komponent dumpern produceras av Volvo i småländska Braås – sker efter att kriget också har ändrat karaktär. När Ryssland gick in fullskaligt förra året var Moskvas förhoppning att vinna en snabb seger genom blixtkrig, vilket sedan gick över i ett slags ställningskrig. Och medan Ukraina förvisso har motiverade försvarare kan Ryssland precis som under Stalins tid skicka in våg efter våg ur folkdjupen så fort den föregående stupat.

Om Ukraina ska ha en realistisk chans att segra långsiktigt räcker det inte bara med god stridsmoral. Det är också en fråga om kvantitet, resurser och eldkraft. Sverige gör det moraliskt och strategiskt riktiga.

Thomas HermanssonSkicka e-post
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Barometern och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.