Rätt resa för Damberg
Det raljerades rejält över att inrikesminister Mikael Damberg (S) på fredagen reste till Arvika i västra Värmland för att diskutera insatser mot buskörning med bilar. Om dagen var den rätta kan alltid diskuteras när gängskjutningarna fortsätter i storstäderna. Men ambitionen hos ministern att se över problematiken är det inget fel på och i bästa fall fick inrikesministern efter besöket i ett höstvackert Jösse härad den nya energi han och regeringen också behöver för att öka takten i kampen mot de kriminella gängen.
För en gång skull så underskattas i sociala medier en problematik som berör många boende i en medelstor kommun som Arvika, men som också drabbar boende i kommuner som Emmaboda, Oskarshamn och Hultsfred enligt polisens trygghetsmätningar. Det vanliga är ju annars att stereotypa nidbilder av småsamhällen reproduceras och blir sanningar. I filmer som Änglagård och Jägarna skildras landsbygden som en plats som man helst bör fly från.
För mellanstora och mindre kommuner innebär frågan ett inte oväsentligt pedagogiskt problem. Arvika med musikhögskola, ett kulturliv som väl konkurrerar med residensstäder, framgångsrik industri och vacker natur vill rimligen ogärna nationellt förknippas med en okultur av stök och antisocialt beteende. Fordonskulturen är för denna kommun i sig inga problem. Här i garagen där motorentusiasterna skruvar och putsar på sina pärlor har bilsportförare i världsklass fostrats.
Men buskörningen handlar inte om kärlek till bilar utan om viljan att kränka andra. Hade bilkörningen varit det centrala hade turen gått till industriområden där ingen bor.
De centralt boende ligger sömnlösa på nätterna och är trötta när de går till arbetet på morgonen. Fastighetsägare tvekar att investera. Mackar och hamburgerrestauranger anställer ordningsvakter.
Buskörningen spär på föreställningar om intolerans och ogästvänlighet i mindre samhällen. Ja, Värmland utmålades ju för övrigt som en skräpyta av en ledande ekonom för något år sedan.
Det är inte moralism att slå fast att ordningsstörningar av den grad som exempelvis äger rum i Arvika klockan 03:30 natten till en lördag är helt oacceptabla. Den boende som stör sina grannar på samma sätt skulle vräkas. Det finns också ett elittänkande i nedtonandet av av vardagsproblemen i Emmaboda, Torsås och Högsby. Buskörning och hög musik drabbar som andra ordningsstörningar sällan villaområden.
En annan fråga är vad tillåtandet av antisociala beteenden gör med ett samhälle. Det offentliga rummet upphör i vart fall att fungera som en öppen mötesplats. Lägg därtill att det tenderar att splittra och polarisera socialt. Stök får en separerande funktion mellan sociala grupperingar och förstärker därmed skillnader mellan människor. Forskning visar också att människor tenderar att fjärma sig från varandra – etniskt och socialt – i skräpiga miljöer medan de närmar sig varandra där ordning råder.
De som raljerar över Mikael Dambergs Värmlandsresa har sannolikt aldrig varit i Arvika eller i Emmaboda. Ungefär som det brukar vara när problem i mellanstora städer eller mindre orter förekommer i den nationella debatten. Det är fördomar och stereotypa föreställningar och inte fakta och erfarenheter som styr.
