Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Publicisternas uttåg

Nättidningen Bulletin ser ut att gå i graven. Men redaktörerna som lämnar behöver inte skämmas. De har in i det sista stått upp för redaktionellt oberoende och journalistiska principer.
Alice Teodorescu Måwe  lämnar tillsammans med andra centrala medarbetare tidningen Bulletin.
Alice Teodorescu Måwe lämnar tillsammans med andra centrala medarbetare tidningen Bulletin.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.

Förväntningarna på nättidningen Bulletin var astronomiska, långt innan den ens fanns online. Medier älskar visserligen att berätta nyheter om andra medier. Men det fanns också anledning till fascinationen kring denna nya produkt. Den markerade något nytt i flera avseende. Det är inte varje dag någon startar upp ett medieprojekt och lyckas samla en rad tunga etablerade opinionsbildare. Andra studerade med nyfikenhet affärsupplägg. Den liberalkonservativa profilen var också ett tecken i tiden, även om den i konkreta termer fått en något för stor slagsida åt frågor som migration och identitetspolitik.

Nu innan ens betalväggen kommit upp spricker allt. Efter en flera veckor lång svart fars lämnar chefredaktören Ivan Arpi, den politiske chefredaktören Alice Teodorescu Måwe (tidigare ledarskribent på denna tidning) samt den högprofilerade skribenten Susanna Birgersson med flera tidningen. Dessförinnan hade de initiativtagare som gav tidningen legitimitet, Paulina Neuding och Thomas Gür båda med lång presserfarenhet, lämnat avisen.

Ägarna har visat att de varken känner till vad journalistik är eller vad svensk grundlag stadgar om utgivarens enmansansvar. Det har varit plågsamt att se på avstånd och en tragedi för kvarvarande journalister som lämnat fasta tjänster för ett projekt som de trodde på. Och det har varit en besvikelse för den som hoppats på ökad mångfald i medierna.

Bulletins affärsplan och kommersiella möjligheter att överleva på den svenska tidningsmarknaden kom således aldrig att prövas. Det var inte läsarna som gav projektet dödsstöten. Det var inte publicisterna som misslyckades. Det var ägarna som fick redaktörerna att logga ut för gott.

Styrelsen har till exempel inte ens utsett någon revisor för bolaget. Det är inget måste under uppstarten. Men just mediebolag brukar vara extra noga med dylika hygienfaktorer. På den som granskar andra ställs helt naturligt särskilda krav. Man har därför revisor, det finns ett skyddsombud. (Ej på Bulletin).

Tidningens skribenter blev aldrig några marionettdockor i de nyrika entreprenörernas garn. I läckta ljudfiler hörs hur Ivar Arpi försvarar medarbetare mot ägarna och hur Alice Teodorescu Måwe står upp för redaktionell frihet.

Ägarna önskade av allt att döma en slags verserad Nyheter Idag. Redaktörerna, krönikörerna och reportrarna hade skrivit under anställningskontrakten med målet att delta i skapandet av en svensk motsvarighet till Wall Street Journal.

Målet förblir en avlägsen dröm – en slags borgerlighetens förhoppning om ett återuppståndet flaggskepp till tidning, ja det som Svenska Dagbladet en gång var.

Men målet och försvaret av redaktionell självständighet säger också något om den pressyn som är etablerad i svensk borgerlig höger. Från stiftelseägda tidningar till Wallenbergföretagens ägande av Svenska Dagbladet under många år.

Bulletins redaktionella personal avfärdades tidigt som ett slags svenskt Fox News-team. De visade istället hur tungt publicistiska principer väger i svensk borgerlig presstradition.

Läs mer