Pressen gick i god för Wikileaks

Trovärdighet finns bara hos det som ibland lite föraktfullt kallas gammelmedier. Wikileaks behövde tidningar för att få genomslag för sina avslöjanden om USA:s krigföring i Irak och Afghanistan.

Ledare • Publicerad 4 oktober 2010

Det var New York Times, Der Spiegel och The Guardian som hjälpte Julian Assange. Filmer om den amerikanska krigföringen fanns redan på Youtube. Assange visade att det är journalistik, inte företeelsen sociala medier, som sprider sanning.

Det hävdar Christian Christensen i en artikel i septembernumret av den franska tidningen Le Monde Diplomatique. Wikileaks och den digitala tidsålderns myter heter den. Christensen är universitetslektor vid institutionen för informatik och media vid Uppsala universitet.

Myt nummer ett, skriver Christensen, är att de sociala medierna har en speciell sorts inflytande. Men bloggen, Twitter, Facebook, Youtube och liknande företeelser har bara det gemensamt att de distribueras på samma sätt.

Sociala medier skapas av användarna själva. Innehållet granskas inte av någon mellanhand. Vill man spetsa till det kan man säga, att bloggaren skriver först och tänker sedan, medan journalisten tänker först och skriver sedan.

Wikileaks gick gammelmediernas väg. När grundaren Julian Assange och hans medarbetare hade samlat in de tusentals dokumenten om kriget skickades materialet till de tre tidningarna, som alla har resurser att göra en kritisk granskning.

”Information saknar värde om dess trovärdighet inte kan bekräftas”, skriver Christensen. Filmsekvensen, där amerikanska soldater skjuter på civila i Bagdad, kom inte som en överraskning för alla som hängt med på nätet. Nu blev informationen fakta, som inte kunde förnekas.

Myt nummer två säger att nätet har rivit geografiska gränser. Information flödar fritt över hela världen och kan inte längre kontrolleras av enskilda länders lagar. Tvärtom har Julian Assange skickligt utnyttjat lagstiftning i Sverige, Island och Belgien för att säkra sin informationsfrihet och skydda sina källor.

Myt nummer tre hävdar att journalistiken är död. Det är inte den nya teknologin som utvecklar informationsamhället, kunskapen och demokratin. Det är människorna som hanterar innehållet. Christensen återkommer till det faktum att Wikileaks tog tre tidningar som budbärare. Wikileaks valde inte tre tidningar med samma ideologi utan tre medier som hade de organisatoriska, professionella och ekonomiska resurserna att sprida de aktuella dokumenten, skriver han.

Gammal hederlig journalistik må vara gammalmodig. Men den är beständigt hederlig, visar Christensen i sin artikel.

Så här jobbar Barometern Oskarshamns-Tidningen med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.