Porrkritik är rätt moralism

Det är inte fråga om någon begränsning av yttrandefrihet eller tryckfrihet utan om att inventera det vetenskapliga kunskapsläge som finns och om att diskutera hur föräldrar kan i vart fall begränsa barn tillgång till pornografi genom exempelvis filter i telefon och dator.

Klart är i vart fall att barn exponeras som aldrig tidigare. Tidningar har ersatts av ständigt tillgängliga sajter där det onormala blir det normala och där sexualiteten förvanskas. Till bilden hör att ingen skulle acceptera om porr visades upp på vuxnas arbetsplatser, samtidigt som filmer och bilder sprids och visas i skolkorridoren.

De unga är aktiva deltagare i ett slags experiment av känslor vars konsekvenser i termer av beroende vi vet ganska lite om.

Regeringens anslag till Barnombudsmannen kommer dock som något av en blixt från klar himmel. Det drag av paternalistisk moralism som finns står i bjärt kontrast till den normkritik som numera präglar sexualundervisningen i skolan.

När sexualundervisningen för några år sedan blev ämnesintegrerad kom också Skolverket med stödmaterial om hur lektionerna kunde läggas upp för på gymnasieskolorna.

Normkritiken slog alla rekord. Pornografin diskuteras på det hela taget inte alls. Utom i en aspekt. Ordet ”porrindustrin” nämns vid två tillfällen som en slags kritik av det kapitalistiska systemet. ”Industrin” problematiseras snarast mer än porrsurfandets mänskliga konsekvenser.

Annat är viktigare. Hur diskuteras boräntor om i ett par som består av ”Peter och Ahmed”? Kan konsten utgöra en grund för analys av samhällets syn på sexualitet och relationer?

Religionsämnet färgas av kritik. Vad händer när en ”religions grundläggande människosyn kan strida mot till exempel diskrimineringslagstiftningen i en nutida kontext?” Råden handlar mer om maktanalys än om blommor och bin.

Helt centrala frågor som sexuellt överförbara sjukdomar, den ”nya sexualitetens” effekter på hälsan eller det moraliska dilemmat abort nämns märkligt nog endast i förbigående.

Det centrala är i periferin. Det perifera i centrum. Sexualundervisningen får en tydlig slagsida.

Skolans uppdrag på detta område är inte lika tydligt som när det gäller att exempelvis understryka demokratiska värden. Det är svårt att tala om en gemensam värdegrund i fråga om sexualmoral. Skolan balanserar på en knivsegg om den uppfattas ta ställning i etiska frågor som inte är reglerade i lagstiftning.

Att ge elever kunskaper om pornografins skadeverkningar måste emellertid anses ligga inom ramen för skolans uppdrag och är motiverat utifrån ”vetenskap och beprövad erfarenhet”.

Regeringens goda ambition kolliderar därför med den kultur som kommit att prägla svensk sexualundervisning. I vart fall såsom den utformats av skolmyndigheternas ”experter”.

Martin Tunström