Peka inte ut handeln som en syndabock
Det är lite provocerande att se vänsterpartiernas nyvakna oro för de stigande matpriserna. Att priserna skulle öka på grund av höjda elpriser, stigande bränslekostnader och dyrare insatsvaror var något som svenska lantbrukare varnade för redan för några år sedan, när de rödgröna satt i regering. Var fanns då krismedvetenheten?
I oktober 2021 skrev agronomen Stefan Ljungdahl i en krönika för Jordbruksaktuellt om vad han kallade en akut kris för matförsörjningen: ”Konsumenterna ser ännu inte mycket av de skenande råvaru- och fraktpriserna i butikspriserna, men det kommer snart. Och vem kommer de att klandra för de ökade priserna?”
För Socialdemokraternas och Vänsterpartiets del vet vi nu i alla fall vad deras svar är. De skyller på matvarubutikerna. Redan i somras gick Mikael Damberg (S) till attack mot företag som han menade ”passar på” att höja priserna och ”skor sig” på ”folk som går på knäna.” Den dåvarande socialdemokratiska regeringen gav samtidigt Konjunkturinstitutet i uppdrag att ”hårdgranska” företagen för att ”avslöja” omotiverade prishöjningar.
I dag heter det från vänsterpartistiskt håll att regeringen måste ta initiativ för att livsmedelskedjorna ska införa pristak, och Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson kräver att regeringen kallar till sig kedjorna för ”stenhårda” samtal. Ja till och med finansminister Elisabeth Svantesson (M) drogs med i misstänkliggörandet när hon sa att företag inte ska öka sina priser ”bara för att de kan.”
Men när den av Socialdemokraterna beställda granskningen från Konjunkturinstitutet presenterades i december visade det sig att företagen generellt sett inte har gjort omotiverade prishöjningar.
”Att börja skälla ut enskilda aktörer för vad som i stort kan vara motiverade prishöjningar vore ett övertramp.”
Då nämndes förvisso att det är svårt att dra definitiva slutsatser om just livsmedel. Men i kontrast till vänsterns anklagelser om att ett fåtal dominerande livsmedelskedjor är förklaringen till de höga matpriserna har Konkurrensverket i dagarna påpekat att det inte finns data på att företagskoncentrationen har lett till högre priser. I stället har man pekat på kostnadsökningarna i hela livsmedelskedjan – precis som lantbrukarna själva gjorde redan i början.
Flera politiker lyfter fram att de svenska matpriserna har ökat mer än i resten av Norden och Europa. Men det ska inte överdrivas. Jämför man matpriserna för januari med 2022 ökade kostnaden i Sverige med drygt 19 procent. Samtidigt ökade de i Finland med drygt femton procent, och i Tyskland med tjugo.
Man ska inte heller glömma bort faktorer som Sveriges stora beroende av matimporter som fraktas långa avstånd, samtidigt som en svag krona gör inköpen dyrare.
Sverige är ett avlångt land med gles befolkning, en omständighet som gynnat framväxten av stora aktörer som kan dra nytta av stordriftsfördelar. Effektiviseringar som tidigare också har kunnat bidra till pressade priser.
Diskussionen om matprisernas ökning bör alltså inte förenklas på det sätt som nu sker. Som både Konjunkturinstitutet och Konkurrensverket kommenterat är det hela en komplex fråga, något politiken bör ha respekt för när man gör sina utspel.
Regeringen kan för all del träffa branschföreträdare och samtala, det är sådant som sker återkommande. Men att börja skälla ut enskilda aktörer för vad som i stort kan vara motiverade prishöjningar vore ett övertramp. Därmed inte sagt att man ska luta sig tillbaka med en blind tilltro till marknaden om i synnerhet resurssvaga delar av befolkningen behöver dra åt svångremmen. Men för att kunna gå vidare med kloka åtgärder måste man till att börja med ha klart för sig hur landet faktiskt ligger.
Välkommen att kommentera
Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Barometern och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.