Partier som trivs ihop får också ihop en budget

Men denna insikt, formulerad av KD-ledaren Ebba Busch, har i stor utsträckning kommit bort. Det nuvarande regeringssamarbetet bygger på ett kontrakt, inte på ömsesidigt förtroende eller gemensamma värderingar. Och det spekuleras i att ett framtida budgetsamarbete skulle bestå av M, KD och SD – tre partier som bevisligen ligger nära varandra i vissa av de frågor riksdagen hanterar, men som samtidigt ser klart olika på ekonomisk politik.

Ebba Busch uttrycker i en intervju med Expressen tydlig skepsis mot den lösningen: det är varken önskvärt eller realistiskt att förhandla en budget med Sverigedemokraterna.

En framtida regering kommer dessutom att behöva bedriva kris- och återhämtningspolitik. Det blir en politik byggd på hårda prioriteringar, inte på allt åt alla. En januariöverenskommelse till är osannolik.

Av detta följer ett behov av att hitta tillbaka till allianssamarbete. Centerns och Liberalernas stöd till en socialdemokratisk regering måste börja betraktas som en parentes. Den enda rimliga slutsatsen av konflikterna omkring profilerade liberala reformer som marknadshyror och ändringar i lagen om anställningsskydd är att en regering är svår att tvinga till politik som den inte sympatiserar med.

Socialdemokraternas walkover till MP i frågan om försvarsanslagen borde också förskräcka.

I ett inlägg på bloggen Politologerna skriver statsvetaren Henrik Ekengren Oscarsson om vilka majoritet som kan gå att samla efter kommande val. Det ser ut att bli minst lika svårt som 2018. ”Partierna kan inte så noga veta vilka andra partier man kommer att behöva bygga majoriteter tillsammans med i en inte allt för avlägsen framtid”, skriver Ekengren Oscarsson. ”Partierna behöver omsorgsfullt bygga upp ett samarbetskapital och en grundtillit för att kunna agera i sina väljares intressen.” Detta arbete måste börja nu.