Paradiset som blev Nybros slagfält

När Barometern-OT i september 1998 första gången kunde rapportera om Ljupco Kocovskis projekt att vid Kährska villan skapa blomsterprakt i en fågelpark löd rubriken "Höstprakt i paradisgården".

I några ytterligare artiklar läste vi om hur Nybro fått en ny tillgång, en unik oas.

Men snart skiftade rubrikerna ton: "rättsprocess", "överklagande", "grannkonflikt" och "miljökonflikt" tog över paradisperspektiven. Igår kunde vi så läsa om slutpunkten. Miljööverdomstolen stänger Paradisgården, som grannarna upplevde som ett helvete av störande fågelskrik. Säg den myndighet som inte varit inblandad på något sätt i den kamp som varade i fyra år.

Naturligtvis är det en tragedi. En kreativ satsning, år av arbete och en vilja att göra något för Nybro har inte kunnat ges utrymme på ett sådant vis att ingen drabbats. Det som skulle vara allas glädje blev packar med inlagor och överklaganden. Man kan tycka det ena och det andra; saken är nu avgjord. Men det vore väl bisarrt om Nybro kommun inte tog tillfället i akt att göra vad de kunde för att åtminstone något av paradiset bevarades, utan de störande fåglarna.

På något vis tycks det som om ödet för Ljupco Kocoviskis projekt kan känneteckna ganska mycket när det kommer till klimatet för företagsamma i Sverige. Idéerna kan vara lysande, många kan vara entusiastiska, alla kan instämma i att något är bra. Men alltid är det något som inte passar, några regler som säger annorlunda, något som är fel.

"Det går inte" sägs vara favorituttryck i södra Kalmar län. I Nybro besannades det tyvärr.