Pandemin är också politik
Ebba Busch (KD) sommartalade utan publik på en konferensanläggning, flankerad av KD-loggor och med en grönskande bakgrund. Inget sommartal är sig likt under en pandemi.
En stor del av partiledartalet handlade just om pandemin och regeringens ansvar – särskilt dess handfallenhet. I början av året kunde få ha förstått vidden av den annalkande krisen. Inte sedan spanska sjukan drog fram över världen för dryga 100 år sedan har något liknande inträffat.
Under krisen har det politiska ansvaret blivit diffust. Folkhälsomyndigheten har fått sitta i förarsätet, och det har beskrivits som något naturligt. Den svenska strategin som formats av myndighetens experter har hyllats och sågats de senaste månaderna.
Det är emellertid viktigt att ha i åtanke att Sverige inte är myndighetsstyrt. Förvisso har vi relativt självständiga myndigheter, men det är fortfarande regeringen som styr riket.
Delar av strategin har också gått stick i stäv med Folkhälsomyndighetens önskemål. Intresset för testning var svalt på myndigheten tills regeringen gav direktiv om att förbereda omfattande testning i mars. Att det sedan dröjde till juni innan den kom i gång i utlovad omfattning berodde på politiken, såväl i regeringen som i regionerna, och inte på Folkhälsomyndigheten.
Busch gör rätt i att trycka på att regeringen har haft ett ansvar. Att Folkhälsomyndigheten har fått ett så stort medieutrymme säger mer om regeringen än om myndigheten. Förmågan till egna initiativ har i stora drag lyst med sin frånvaro.
Frågan kvarstår dock vad regeringen kunde ha gjort. Det är svårt att planera för en pandemi. Oförmågan att hålla smittspridningen utanför äldreboenden och att nå ut med information till utrikes födda har sannolikt haft stor betydelse för de relativt höga dödstalen.
Folkhälsomyndighetens generaldirektör har menat att det beror på att Sverige var särdeles dåligt rustat för att hantera en pandemi. Dels vad gäller beredskapslager som inte fanns, dels vad gäller många resanden från utlandet.
Men det yttersta ansvaret vilar på regeringen. Den har kunnat styra utvecklingen, både genom sina myndigheter och genom lagförslag. Det ansvaret går inte att undfly. Den särskilda kommission som tillsatts för att utvärdera krishanteringen, kommer möjligtvis sätta många frågor i ett nytt ljus. Som Busch visar med sin kritik, är pandemin också politik.
