Övervakning för stat eller parti?
Tandlös, meningslös. Det var gårdagens riksdagsdebatt om säkerhetskommissionens betänkande i ett nötskal.
Meningslös, eftersom den överhuvdtaget inte gav några nya infallsvinklar, utan bara en plattform åt förfördelade vänsterpartister som kräver upprättelse. Tandlös, eftersom varken Gunnar Hökmark eller Bo Könberg på ett effektivare sätt lyckades sätta stopp för vänsterpartiets självbedrägeri i talarstolen.
Vänstern har genom avlyssningarna blivit illa och orätträttfärdigt behandlad av Säpo eftersom vänstern aldrig har utgjort något hot mot svenska staten. Vänstern var heller aldrig ett hot mot enskilda människor, så som extremhögern har varit och är. Sade Lars Ohly.
Att ingen i det borgerliga lägret tände till på detta uttalande, det får man väl närmast ta som intäkt för en tilltagande försoffning bland våra välkända riksdagsrepresentanter. Ohly fick lite lama protester, det var det enda. Det borde ha satt i gång en präriebrand.
Under det senaste decenniet har det kommit ut ett antal böcker och gjorts ett antal radioprogram om vänsterns självdestruktiva beteende under 1960- och 1970-talen - hur maoister bildade celler och satte så kallade förrädare i husarrest, hur man förhörde under närmast inkvisationsformer. Dessutom är det allmänt känt att Moskva tog på sig den tunga plikten att hålla kommunistpartierna väster om järnridån i ett ordentligt grepp för att de inte skulle bli illojala. Moskva hade nära kontakter med kommunistpartierna i utlandet - genom personliga ombud som befann sig på plats. Den ryske välkände debattören Arkadij Vaksberg har skrivit flera böcker om denna tid. Om Ohlys minne sviker hade man kunnat ge honom tipset att läsa till exempel "Herrar och Lakejer". Eller varför inte Lars Åke Augustssons bok om just de svenska maoisterna?
Denna vetskap gör det extra illa att se och höra företrädare för den kommunistiska falangen inom vänsterpartiet uttala denna typ av revisionistiska lögner. För det är inget annat än revisionistiskt.
En sak hade han dock rätt i, det måste man erkänna: Det är socialdemokraterna, med deras förmåga att blanda ihop parti och stat, som bär ansvaret för avlyssningsskandalerna. Om socialdemokraterna hade kunnat skilja på parti och stat skulle dessa händelser aldrig inträffat.