Överdriv inte hoten mot demokratin
När Forum för social hållbarhet- ett nätverk bestående av Länsstyrelserna i Kalmar och Kronobergs län samt Linnéuniversitetet- i dag arrangerar ett webbseminarium för ”personer som arbetar med social hållbarhet och demokrati inom kommun, region, myndighet och civilsamhälle” sker det utifrån en tämligen dyster samtidsanalys.
”Sverige räknas som en av världens mest demokratiska länder. Samtidigt lyfts oro för den demokratiska utvecklingen, minskat valdeltagande, påverkanskampanjer och minskad tillit till myndigheter.”
Demokratin måste ständigt försvaras. Som professorn i statsvetenskap Sten Widmalm sammanfattar i senaste numret av Signum så skapar demokratins former för beslut politisk tolerans. Som medborgare kan vi helt enkelt ställa upp på beslut även om vi inte gillar dem.
Och det ger i sin tur ett särskilt slags stabilitet i samhällsutvecklingen. Demokratin ger plats för pluralism och bidrar till öppenhet och utveckling. Och demokrati är också lika med friheter som tryckfrihet, religionsfrihet och yttrandefrihet och så vidare.
I försvaret av demokratin ligger att alltid försöka stärka den. Och att upptäcka eventuella faror. Som att fler anser att demokratins verktyg inte räcker till för att agera mot den globala uppvärmningen. Eller att institutioner såsom domstolar, medier eller universitet saknar ett tillräckligt skydd för sin sin verksamhet gentemot politisk detaljstyrning. Hat och hot mot förtroendevalda är ett reellt problem. Påverkansoperationer - Fastlands-Kina, Iran och Ryssland - samt militära hot - från Moskvaregimen är exempel på långsiktiga hot mot svensk demokrati.
Men stämmer bilden av att det politiska deltagandet sjunker och att medborgarna vänder myndigheterna ryggen? Så enkelt är det inte. Valdeltagandet 2022 minskade med tre procentenheter. Riksdagsvalet 2018 stack samtidigt ut med ett rekordhögt valdeltagande. En större andel av befolkningen röstade också 2022 än 2006. Att valdeltagandet ökade fram till 2022 hänger sannolikt samman med att Sverigedemokraterna attraherat väljare som tidigare stannat på soffan och förmodligen också mobiliserat väljare som gick till urnorna - kanske för första gången - för att hejda SD:s framgång.
Det finns en spridd uppfattning om att det historiskt starka svenska stödet för myndigheter och institutioner krackelerar. Sant är att misstron ökat hos en mindre del av väljarkåren. Det är sympatisörer till Sverigedemokraterna som utmärker sig genom att exempelvis vara negativa till public service-medierna.
”Men som SOM-institutet vid Göteborgs universitet visar i årets undersökning så ökar sammantaget medborgarnas förtroende för myndigheter.”
Men som SOM-institutet vid Göteborgs universitet visar i årets undersökning så ökar sammantaget medborgarnas förtroende för myndigheter. Polisen, domstolarna och försvaret får allt högre värden på årets index. Det gäller även Kungahuset och Svenska kyrkan, liksom public service-bolagen.
Självfallet måste en diskussion om demokratins aktuella tillstånd mer handla om dess svagheter än om dess styrkor. Myndighetstilltron och det höga valdeltagandet vittnar dock om en demokrati som på det hela taget mår ganska bra. En alltför negativ skildring av folkstyret riskerar däremot att bli självförstärkande. En spridd uppfattning om misstro stärker andras misstro. Den verkliga bilden av ett unikt högt förtroende och tämligen brett politiskt deltagande är dock inget som varken nationalpopulister eller totalitära fiender önskar se spridd.
Den strider nämligen mot bilden av ett land uppdelat i folk och elit och den stärker ytterst viljan att värna och försvara landet mot en antagonistisk fiende i öster.
