Otyglade förslag om utbildning

I kölvattnet av vårens kris är det välkommet med förslag på hur återhämtning av ekonomin underlättas, men åtgärder för åtgärdernas skull undanbedes.

Ledare • Publicerad 11 augusti 2020

Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.

Fyra procent av barn i Sverige mellan 3-5 år går inte i förskola. Knappast ett gigantiskt samhällsproblem som behöver lösas.Foto: NTB

Stockholms handelskammare satte i våras samman några namnkunniga profiler till Omstartskommissionen. Ett projekt backat av flera stora svenska företag. Produkten av deras arbete kommer att vara en rapport som presenteras på måndag, som ska ge reformförslag för att underlägga återhämtningen av ekonomin och hanteringen av lågkonjunkturen.

Redan nu, innan rapporten presenteras i sin helhet, har några förslag offentliggjorts som inte ingjuter överdrivet stort förtroende. För Ekot berättar Susanne Ackum, som är den skolpolitiska experten i kommissionen om åtgärderna på utbildningsområdet.

Annons

Förslagen indikerar en långtgående marknadsstyrning av familjen och en ekonomisk styrning av elever.

Ett av förslagen är obligatorisk förskola från fyra års ålder. Åtgärden är varken någon nyhet eller bra idé. På initiativ av Liberalerna och Januariöverenskommelsen tillsattes en utredning för att säkerställa alla småbarns ”rätt till obligatorisk språkförskola”. Den väntas bli klar i höst. Även i Jämlikhetskommissionen som presenterade sina förslag i förra veckan fanns förslag om förskola från tre års ålder. Det är en trubbig propå för att nå en relativt liten grupp barn som har svårigheter med det svenska språket. Att presentera något som rätten till att bli tvingad till något, är i sig en tragikomisk oxymoron.

Att åtgärden skulle ha avsedd effekt är inte troligt, och den blir därmed en onödig inskränkning i valfriheten för föräldrar angående barnomsorgen.

Ett annat förslag, om bonus för att avsluta gymnasie- och högskolestudier i tid, förefaller vara en försöksballong som redan angripits från lärarhåll. Premien för färdigställd utbildning är rimligtvis att få tillträde till ett yrke att försörja sig på och en fullgod pension när den tiden kommer.

Att föra in ekonomiska incitament i gymnasiestudierna går på tvärs med en vanlig pedagogisk grunduppfattning där eleven ska nå kunskapsmål för att växa som människa.

Att utbildningen är viktig för omstarten av ekonomin är lätt att hålla med om, men desperata åtgärder för sakens skull är aldrig befogade.