Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.
Det svänger i politiken. När dåvarande oppositionsrådet Christina Fosnes (M) för nästan exakt tre år föreslog fler ordningsvakter i Kalmar avfärdades det omgående av kommunalrådet Dzenita Abaza (S). ”Kalmar var inte otryggt”.-
Nu är det majoriteten som istället stolt lägger fram ett förslag om att ordningsvakter ska få möjlighet att ingripa i hela Kalmar tätort. Så kan tryggheten öka samtidigt som majoriteten ser poängen med att åter avväpna M/KD/L-oppositionen genom att agera på området lag och ordning som vanligen förknippas som ”höger”. Det som då var fel är nu rätt.
Det finns ett välkommet perspektiv i det brottsförebyggande arbetet. Otrygghet och brott drabbar i mindre utsträckning de boende i villakvarteret. En vanlig kritik mot det som kallas policing - den säkerhetsverksamhet som också kan utförs av vaktbolag – är också att den riktas mot att trygga tillvaron för resursstarka grupper.
Exemplet Kalmar visar hur ordningsvakter kan användas för att minska oro och otrygghet i områden med lägre inkomster där otryggheten och brottsnivån också är högre. Om hela tätorten blir ett så kallat paragraf tre-område kan ordningsvakterna också patrullera i Norrliden, Oxhagen och Malmen där våldet ökat under det senaste året.
Så långt allt väl. Men den lösning som kan vara eftersträvansvärd i det lilla är inget ideal i det stora. Expansionen av ordningsvakter kan ses som något nödvändigt ont, som en kommunernas reaktion på att staten givit polisen för små resurser för att lösa sin uppgift.
Risen är stor att en ”policing” byggs upp som kommer att bestå. Lagen ger egentligen inget utrymme för att tillåta en så omfattande verksamhet som kan komma att bedrivas i Kalmar. Större geografiska områden ska kunna motiveras heter det med ”särskilda skäl”. Ordningsvakter skulle enligt lagstiftarens intentioner förebygga brott och säkra allmän ordning vid exempelvis cirkusar, höstmarknader och stora idrottsarrangemang. Tanken var inte att de skulle patrullera och utvecklas till någon sorts kommunal polis. Än mindre var tanken att en kommun som Kalmar skulle bygga upp en egen trygghetscentral och anställa tjänstemän som likt vakthavande befäl sköter ett operativt vaktarbete.
Det är minst sagt motsägelsefullt att kraven på polisen ständigt ökar samtidigt som ordningsvakter med två korta utbildningsveckor som bland annat inte rymmer kunskapsförmedling om psykisk ohälsa blir fler. Målkonflikten är också tydlig. Om utbildningen förlängs till exempelvis tre månader sker en professionalisering av ordningsvakter till en slags lättare polis.
Ordningsvakternas framtid utreds just nu av regeringen. Men Kalmar kommun kan gå före och likt Stockholms stad välja att ge de ordningsvakter som kommer att vandra på gator och torg en extra kortare utbildning på områden som första hjälpen vid psykisk ohälsa, sexualbrott, konflikthantering och möjligen även terrordåd. Det skulle stärka respekten för både för det kommunala brottsförebyggande arbetet och för de ordningsvakter som dag, kväll och natt skyddar och tjänar Kalmarborna.
