Martin Tunström: Ordning återställd, men såren i USA har blivit större
I berättelsen om USA intar begreppet ”american exceptionalism” en central innebörd. Det är teorin om att USA är något annat än andra stater, som den ”första nya nationen”. Inte sällan har USA liknats vid den bibliska skinande staden på berget och som det ”nya Israel”, det vill säga ett nytt förlovat land.
Konstitutionens starka roll och likheten inför lagen är bärande drag i denna berättelse som nu åter fått sig en rejäl törn. Som en av få presidenter hänvisade inte Trump enligt traditionen till konstitutionen i sitt installationstal. Han har spottat på konstitutionen när han ifrågasätter valresultatet. Donald Trump har angripit de institutioner som i någon mening utgör konstitutionen. Han respekterar inte domstolarna och han urholkar de federala myndigheterna. Den fria pressen som också varit en del av den stolta amerikanska traditionen har utsetts till folkets fiender.
I det perspektivet kommer inte stormningen av kongressen som någon överraskning. Trump framkallade gnistan som tände elden. Och även om ordningen återställdes och vice presidenten Mike Pence äntligen visade prov på sin integritet och återupptog godkännandet av rösträkningen efter några timmar är såren i det amerikanska samhället allt större.
Många har varnat för våld i samband med maktöverlämnandet till Joe Biden. Den långsiktiga strategin att angripa demokratin är emellertid farligare. Den stoppas inte av polis eller nationalgardister. Och nu kommer dessutom många amerikaner att ställa frågan hur Washington närmast blev en belägrad stad när det protesterades mot polisvåld medan ordningsmakten nu saknade resurser att säkra folkstyrets främsta arena mot barbarernas attack.
Inte bara synen på exceptionalismen påverkas. I den amerikanska berättelsen finns också begreppet messianism; om att USA har en särskild uppgift i världen. Den har för övrigt varit avgörande för den liberala världsordningen efter det andra världskriget. Även om tillträdande president Joe Biden har en mer globala approach än Trump så är förtroende för USA försvagat i världen.
Trump har skadat USA, den amerikanska demokratin och världen. I samband med de chockerande bilderna från Washington har det dock också gjorts långdragna försök att göra svensk inrikespolitik av angreppen på den amerikanska demokratin.
Trumpkretsen smetas samman med Sverigedemokrater som visat stöd för honom. Den tysta gruppen i republikanerna som accepterat hur Trump demonterat Abraham Lincolns parti jämförs med den moderata ledningen som i sin parlamentariska strategi inkluderar stöd från Sverigedemokraterna efter nästa val.
Sverige är dock inte USA. Något av det mest obehagliga med Trump är att han givit antidemokrater, rasister och konspirationsteoretiker syre. Rasmotsättningar späs på. Konflikter förstärks. Trump är på fel sida av den amerikanska historien.
Sverigedemokraternas stöd för Trump är avslöjande för partiets vulgära radikalism. Det vittnar om en kompass som pekar fel och om en bristande för att inte säga blind intellektuell analys. Det visar på att partiet inte har en konservativ ansats utan en nationalistisk-populistisk. Jämförelserna mellan svensk och amerikansk inrikespolitik blir emellertid långsökta och svaga och bortser lätt från partisystem, politiska kulturer och traditioner.
Det är också intellektuellt ohederligt att jämföra svensk borgerlig höger med de republikaner som tyst accepterat Trump. Moderaterna fjärmade sig under Reinfeldteran från det republikanska partiet, alltså redan innan Trump kom till makten och sökte relationer till Demokraterna.
Krisen i USA är faktiskt för allvarlig för att reduceras till en svensk regeringsfråga.
